Recension
- Living with War/In the Beginning (CD) Neil Young
- 2006
- Reprise Records
Kriget som respirator
Lyssna
Externa länkar
- Neil Young
- Mer aktivist än på länge.
Neil Young är tjurigare än någonsin. Den gamle republikanen har visst vaknat till. Ronald Reagan var OK, men George W Bush har skitit i det blå skåpet. Nu är Neil Young är förbannad på kriget. Mördandet. Den påklistrade demokratimasken av latex.
Förra året knåpade han ihop sin â€Living with warâ€. Rakt på sak. Inga omskrivningar. Texter som utan Woodie Guthries klurighet eller Pete Seegers folklighet berättar om ett liv intuberat av krig.
â€Living with war†var producerat på ett inte alltid fördelaktigt sätt. Dessutom stora körer. Visst folket röst och så, men det kanske inte känns Neil Young. Eller?
Men nu så. Gitarren har fått komma fram. Blåset låter som på en mexikansk likvaka. Neil Young gnäller som bara han kan. Det är bara nära och orent. Tufft. Som att vakna efter en natt i en rökig lokal med för mycket sprit i kroppen. Och just då komma på att världen håller på att braka åt skogen. Neil Young spelade in en skiva. Jag brukar dela ut flygblad.
Faktum är att det här riktigt bra. Glöm allt gammalt groll. Lyssna på Neil Young hemma i hans vardagsrum. Ibland låter han som Björn Afzelius i sin glans dagar. Ibland känns protestmarscherna i Washington inte långt borta.
Ha, till och med republikanerna börjar knorra. Dessutom får du en rätt så skön DVD på köpet.
Publicerad: 2007-01-19 00:00 / Uppdaterad: 2007-01-19 00:00
19 kommentarer
"Nu är Neil Young är förbannad på kriget."
huh? bra recension i övrigt.
#
Gött att han har skippat sista spåret på den här utgåvan, America the beutiful… den var ungefär som ost med smör på.
#
Vad fan gör Björn Afzelius här? Hans namn får det att rycka i kräkreflexen. Ganska platt text som inte direkt får mig att vilja lyssna p åen gammal gnällspik som Young. Han borde väl förresten byta namn till "Old" eller "Grumpy" eller nåt…
#
Affe är underskattad. Eller, delar av hans karriär i alla åtminstone.
#
En chockerande direkt och bra platta.
Numera den absolut enda som håller stilen av 60 +arna, som inte är en svart soulbrother.
#
I alla fall/åtminstone. Ja, ni fattar.
#
Jo, det är ju klart, man måste ju vara död ett antal år före omvärlden omvurderar en. Det som var bespottat när artisten ifråga levde blir plötsligt underskattat. Afzelius är, var och förblir pisstrist.
Vad gäller herr Young är jag lyckligt ovetande :)
#
Gammal är äldst, Neil håller fortfarande.
#
Håller med Niklas.
Neil och Bob Dylan håller ännu hög klass.
#
Fast de båda har ju haft sina dippar. Till skillnad från dessa herrar så var Afzelius grym på 80-talet.
#
Varken Dylan eller young når upp till de höjder som paul simon gör för tillfället. Förstår ej varför han inte nämns med samma respekt som de två ovannämnda herrarna.
#
ge recension av shins nya bitte!
#
Björn Afzelius var ju go han. Ingen som gör sånt idag inte. Men Niel Young är bra han med. Fast dom nya plattorna är ju inte så bra. Harvest och After The Goldrush är bra.
#
Om Neil inte gör nåt mer på 2000-talet (och troligtvis även om han gör det) så är hans 80-tal bättre än hans 00-tal. Större dippar ja, men också högre toppar. Vad är det bästa hans tvåtusental gett oss? Bandit?
#
Okey kakbagrn…
Låt säga att silver and gold år 2000 ändå är okey…eller…
#
Självklart är Neils 80-tal en liten dipp, men fantastisk jämfört med många andra. Trans är rejält charmig. 00-talet är sweet det också. Goin' Home liksom.
#
Jag gillar Neil Young väldigt mycket. Den här skivan är helt okej.
För övrigt har jag minst lika stor respekt för Paul Simon som för Neil Young. De är dock lite svåra att jämföra tycker jag.
#
Det enda Young från 00-talet jag hört har varit Prarie Wind och de flesta spåren där tyckte jag är bra, favoriten är No Wonder.
Jag är ett Springsteen-fan och tycker att bossen borde lära sig av Neil hur man gör en skiva välproducerad utan att göra den överproducerad. Bruce har alldeless för mycket stråkar och röstfilter under 00-talet, medan Neil låter tillgångarna hos bandets instrument utnyttjas till fullo och lyfter fram dem istället för att dränka dem i ljudgegga.
#
första utgåvan av living with war spelade young in på fyra dagar, inte många artister idag som arbetar på det sättet och sätter allt live på känsla
#
Kommentera eller pinga (trackback).