Rakt in på fjärdeplatsen klättrar Jet in, samtidigt som deras förra singel ”Put Your Money Where Your Mouth Is” ramlar ur i botten av studentradiolistan. Precis som förra veckan toppar The Knife, men strax under hittar vi Dennis Lyxzéns Lost Patrol Band på andra och Peter, Bjorn & John, som klättrat 12 placeringar, på tredje […][...]

En timme med den svenska afrofunkjazzens främsta kvinna. Sofi Hellborg, är vad Veckans konsert i SVT bjuder idag. Konserten spelades in på Mejeriet i Lund i våras och medverkar gör bland andra Tony Allen och Timbuktu. Grym konsert. Kanalen är SVT2 och tiden är 19:00. Repriser 23 och 27 oktober.[...]

Att svenskar kan det här med att få dansgolv att svänga långt utanför våra egna gränser är inget nytt. Det har vi varit bra på åtminstone sedan början av nittiotalet (på bredare front alltså, Abba började ju ännu tidigare). När nu Henrik Larsson (förmodligen inte den killen) och Niklas Ehrlin nu släpper sin debut som […][...]

Nej, ”20 Y.O.” är inte en samlingsskiva. I år är det precis 20 år sedan Janet Jackson sköt upp till samma stjärnhöjder som storebror Michael med sitt tredje album. Det var också då som hon klättrade upp i styrhytten och själv började styra upp karriärskutan Janet Jackson (”Janet Jackson is a trademark of Janet Jackson” […][...]

Första gången jag lyssnade på ”många mil att gå” stod jag ut fram till och med spår nummer fyra, ”Hennes hemlighet”. Andra gången tog jag mig igenom spåret efter, ”Svenska ensamheten”, också. Nu har jag gett skivan en tredje och sista chans. Jag hade bestämt mig på förhand att härda ut hela vägen till det […][...]

Tillsammans skapade Craig Morrison och Graeme Reedie en av 2005 års allra bästa låtar när de skapade magi med ”Feeling Blue”. På många sätt vackert blått och med underbar gästsång av Louise Clare Marshall. Musik att inte leva utan. När så duons tredje album vecklar ut sig i min stereo förs mina tankar till William […][...]

Många har försökt innan norska Stonegard gav sig fan på det. Att blanda skriksång med vanlig sång, att varva stenhårt mangel med lugnare tongångar. Men få har lyckats gå balansgången så här bra. ”From Dusk till Doom” rivstartar med ett minst sagt grymt riff som följs av ett minst sagt rappt trumlir. Ni har min […][...]

Om jag fick välja bara en persons skivsamling, annan än min egen, att ta med till den öde ön skulle det förmodligen bli Dave Lees. Dave, eller Joey Negro som han är mer känd som, har sedan det tidiga nittiotalet skämt bort oss med löjligt högkvalitativ musik. Både i form av remixer och egna produktioner. […][...]