Time Again.

Ibland har jag svårt att hålla isär det ena punkbandet från det andra. Vad är egentligen bra? Vad är egentligen skräp? (- Jamen, sluta lyssna då, borde den sanne punkaren läxa upp mig med. Det går inte för punk är ändå viktigt både för karaktären, politiken och gnistan.)

Time Again har inte lyckats skaka om med ”The Stories are True”. Inte mig i alla fall.

Bra punk bör till viss del vara lite småsvängig. Gärna hoppdansvänlig. Time Again har mycket energi, men det är ingen revolution som det spritter i benen om.

Bra punk är allvarlig och uppfordrande. Time Again vill en hel arsenal saker. Men jag saknar någon form av positiv glimt i ögat. Att vi gör skillnad (men det enda vi kan göra är att brassa på allt vi har i vårt punkband).

Bra punk är sådan där du direkt känner igen ditt band utan att det är enformigt. Time Again är enformiga.

Bra punk går fort men har styrfart. Time Again vill spela fort, men tvingas ta det lugnt för att hinna med och styra.

Bra punk är kort. Där klarar sig Time Again bra. 13 låtar på 28 minuter blankt. Världsklass.

Som sagt. Time Again är punk. Men inte så bra.