Aldrig har väl ett band blivit så kännetecknat av en huvudbonad som detta. Det var över två år sedan Göteborgsbandets debutalbum intog radioapparater. Sedan dess har de inte hörts så mycket, så det är helt utan förvarning den gigantiska cowboyhatten dyker upp i ens närvaro igen.

Uppföljaralbumet släpps den 15:e februari, singeln ”Bold as Love” cirkulerar redan i diverse medium. Singeln är en lågmält väldigt välstädad liten sak, så renproducerad att man nästan skulle kunna tro att Bert Karlsson stod och fipplade i kontrollrummet. Ett schlagerpiano och en liten rythmsektion utgör stommen. Den stegrar sig till och med på slutet i ett städat crescendo.

Tre andra låtar är inslängda som smakprov på albumet. Första låten, ”Hungry” är ganska porrig, det är den mest energiska och kanske kan komma undan med att komma från ett band som vill kalla sig ”rockigt”. Den handlar bland annat om att vara hungrig på diverse kroppsdelar, och DNA. Ibland kan jag inte låta bli att bli irriterad på ologiska texter. Oftast när musiken inte är särskilt spännande.

Samtidigt som bandet varit ganska osynliga i Sverige har de turnerat i Europa och blivit emottagna med öppna armar i London. I en intervju talade de om att vara för lata för att slå igenom ordentligt i Sverige. Kanske det är därför skivbolagets använder det faktum att de skulle ha varit förband till Babyshambles som enda remit. Om inte spelningen hade blivit inställd alltså.