Jag lyssnar inte på Magnetic Fields nykter längre. Jag tror att min kärlek helt enkelt har falnat. En gång älskade jag blint och förbehållslöst och nu har jag älskat sönder. Idag är det bara sena nätter på svettiga dansgolv jag plötsligt minns hur fantastiskt skitbra låtar som ”I Think I Need a New Heart” och ”Luckiest Guy On the Lower East Side” faktiskt är, och precis som till andra gamla dängor som ”Come On Eileen” och ”Deceptacon” studsar jag frenetiskt upp och ned, upprörd över min egen slöhet och brist på engagemang. Känner mig som en svikare, tänker att jag säkert bara behövt en paus, att från och med nu kommer jag älska dem lika mycket som en gång i tiden. Men nej. Jag går hem, jag sover, jag vaknar, och inte sätter jag på skivorna igen. Och jag inser att det är över och förbi. Slut. Det är en vemodig insikt.

Men samtidigt: det är ju värt det. För månaderna innan, när det funkar, då finns ju inget annat. Det är en adrenalinkick och energiinjektion utöver denna värld. Det går inte att lyssna sent på kvällen för då somnar man aldrig, man måste sjunga med, dansa, trampa takten, känna gåshuden. Man kan inte vara sur samtidigt som musiken spelar. Man kan inte se normal ut när man går med musiken i lurar på stan. Man liksom spritter. Det bultar någonstans i magtrakten när man försöker se samlad ut.

Ni förstår vart jag är på väg med alla dessa kärleksparalleller. Till Suburban Kids With Biblical Names, och hur jag på sistone har saknat den där galet sprittande känslan i magen. Men nu – den är här! Skivan jag inte kan skriva om utan att gunga på stolen så att bokstäverna hamnar huller om buller och jag måste sudda, skriva om, men det gör inget, det GÖR inget, haha, jag är kär!

Suburban Kids With Biblical Names är Peter Gunnarsson och Johan Hedberg från Haninge. För er som inte är nollåttor kan nämnas att Haninge är en Stockholmsk förort, vilket förklarar första halvan av det alldeles för långa bandnamnet. Musiken spelar de i sann gör-det-själv-anda in i Peters föräldrars förråd och ”#3″ är deras första fullängdare. Innan den har bandet även släppt två ep-skivor med de pedagogiska namnen ”#2″ och ”#1″, och det var på den sistnämnda (men förstutkomna) jag för första gången kom i kontakt med förortsbarnen. Detta genom monsterhitten ”Rent a Wreck”, som redan vid de inledande bapapapa-körerna gav mig en brutal käftsmäll med ett medföljande löfte om en lovande framtid. Än idag tycker jag att ”Rent a Wreck” är en av de mest genialiskt medryckande poplåtar ett svenskt band klämt ur sig, och det bästa av allt är att fullängdaren faktiskt levererar, de enorma förhoppningarna till trots.

”#3″ är en finurlig popskiva som naiv och romantisk rycker i mina smilband gång på gång. Ibland över tänkvärda små textrader, som ”Noodles are the smell of denial and you will never grow up”, en annan gång över ett hundskall som låter sprunget ur självaste Homer Simpsons strupe. Ylningar, manskörer, handklapp, human beatbox, fingerknäppningar, en banjo och bipbop-trummaskiner är andra inslag som förstärker känslan av kreativ verkstad och sann skaparglädje. I instrumentala ”A Couple Of Instruments Coming Together As One” tar, precis som titeln antyder, två instrument en lekfull promenad och snicksnackar med varandra i en högst vardaglig och vänlig samtalston. Texterna är lika mycket storslagna som underfundiga, ibland med tydliga inslag av sentimentalism och utanförskap. Återkommande etsar sig textrader fast och jag slås av dess pricksäkerhet.

Det är ingen slump att jag inledde med känslan jag hade för Magnetic Fields. Suburban Kids With Biblical Names låter emellanåt nästan exakt som dem. Och på samma sätt som jag en gång i tiden tvångsmässigt dansade hemma i pyjamas till ”Absolutely Cuckoo” gör jag det dag till våldsamt medryckande Suburban Kids With Biblical Names. Vem vet hur länge det håller, vad jag tycker i övermorgon? Kanske har jag tröttnat redan då och diggar bara på svettiga nattklubbar med för många drinkar i kroppen. Det är möjligt. Men det spelar ingen roll. Inte nu. För nu jävlar ska jag älska, jag ska älska som ingen morgondag finns i sikte!