dagensskiva.com

48 timmar

Recension

13 & God: 13 & God
13 & God (CD) 13 & God
2005
Alien Transistor/Border
7/10

Och det var gott

Lyssna

Sök efter skivan

I den blå ringhörnan – från München, Tyskland: Markus Acher, Micha Acher och Martin Gretschmann från The Notwist!

I den röda ringhörnan – från Oakland, USA: Doseone, Jel och Dax Pierson från Themselves!

När gongongen går rumlar de gemensamt runt i djungeln under namnet 13 & God.

Ungefär här är det slut på boxningsliknelserna. För när Anticon-USA och Notwist-Tyskland möts är det långt ifrån något boxningsbattlande. Snarare det motsatta. Ett stillsamt möte mellan två nyfiket nosande grupper.

För det mesta varsamt format kring ett mjukt piano.

Överlag är ”mjuk” ordet som kanske bättre än något annat beskriver ”13 & God”. Alla vassa kanter har filats ner. Alla störande element har filtrerats bort. Fast den här gången är det här inte något dåligt. Tvärtom är det just det mjuka, värmen, hos ”13 & God” som gjort att skivan snurrat många kvällstimmesvarv i min lägenhet.

För den som är bekant med såväl The Notwist som Themselves kommer ”13 & God” knappast att bjuda på några större överraskningar. ”Men of Station”, med sin pianodrivna akustogitarrpop (kryddad med riktigt vackra stråkar), är i princip valfritt spår från ”Neon Golden”. Betydligt mer löst hållna ”Ghostwork” är det närmaste Themselves-land ”13 & God” kommer, även om det rytmmässigt är förvånansvärt rakt.

Men Themselves-inslagen till trots – ”13 & God” känns först och främst som ett The Notwist-album. Finstämd elektroakustisk pop med klockspel och Markus Acher brutna sång. Samtidigt som jag var orolig för att sextetten skulle få för sig att gräva ner sig ännu längre i det schizofrena mörkerland som Themselves kallar hemma, så känns det ändå lite tråkigt att mötet – ”the super-group collaboration” som promoskivan konstaterar – inte ledde till mer experimenterande. På många sätt är ”13 & God” uppföljaren till ”Neon Golden”. Themselves råkar bara gästa väldigt mycket.

Även om det känns som att 13 & God dunkar i backen strax innan målsnöret så går det inte att komma ifrån att gruppen fått till ett album som är ett idealt sällskap när maj kommit av sig. Det räcker egentligen med att de första tonerna i ”Perfect Speed” för att jag ska konstatera att ”13 & God” är väldigt välkommen. Bomullstoppade stökrytmer och svajande elpiano som tillsammans med inte-gitarr-postrockscrescendon som släpper ner ”Perfect Speed” mitt emellan Four Tet, Styrofoam och Duo 505.

Jadå. Det blir bra så.

Ola Andersson

Publicerad: 2005-05-05 00:00 / Uppdaterad: 2005-05-05 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3225

6 kommentarer

skulle kunna va nåt kanske…

Medlem 2005-05-05 00:13
 

Att bara anticon nämns i sammanhanget talar ju för en skiva.

Medlem 2005-05-05 01:45
 

"Alla störande element har filtrerats bort" hade hoppats att något sådant inte skulle stå i recentionen. men men.. borde kanske kika ändå¨.

Medlem 2005-05-05 02:22
 

De heter väll Acher och inte ARcher?

Medlem 2005-05-05 02:50
 

Adapter: Visst heter de så. En dag ska jag lära mig att komma ihåg att stava deras namn rätt.

Ola Andersson Redaktionen 2005-05-05 14:11
 

Jo, det blev ju lite väl tamt. Jag är faktiskt besviken. Det kom ju inte mycket alls ur det här – Themselves/Anticon raspar och repar i bakgrunden och det låter mer Lali Puna än Notwist = mindre pop. Det är ju absolut inte dåligt, men ett stort VARFÖR? finns ju där och spökar ändå. Ändå: jag när ett hopp om att det kommer att bli stort live…

Medlem 2005-05-06 22:28
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig