Min bild av Jesssica Simpson har alltid dominerats av den bild som har framställts på MTV. Det är just så hennes karriär har tagit fart också. I USA är Jessica och maken Nick ”Newlyweds” med hela folket. Genom att vara en sann medlem av MTV-generationen och praktiskt taget leva sitt liv på tv-kanalen. Bilden av henne som framställs där, som en ganska blåst bortskämd hjälplös blondin, är väl knappast fördelaktig. Och jag undrar hur det egentligen går till när en sådan bild sätter igång karriären för någon. (För trots att det görs år efter år i dokusåpa efter dokusåpa tycker jag aldrig att fenomenet i sig riktigt går att förklara.) I Sverige har serien, i alla fall bland de jag har hört prata om den, mest lett till en gemensam idiotförklaring av henne. Så mycket skit som jag har hört slängas på Jessica Simpson efter varje avsnitt av hennes program kan jag ju inte annat än tycka synd om henne. Och en undran varför hon utsätter sig själv för den här (omedvetna) självdestruktionen dyker ständigt upp i mitt huvud. Jo, all PR är god PR. Är det inte så?

På ”In This Skin” är Jessica inte längre den oskyldiga lilla flickan. Hon har gift sig och mognat och kan ha en sexigare och mer utmanande image. Har vi sett fenomenet förut? Visst kan väl Jessica Simpson kan sjunga. Och hon har gjort det sedan barnsben. Men det hjälper inte när detta är så tråkigt som det är. Början av skivan domineras av covers på Berlins ”Take My Breath Away” och Robbie Williams ”Angels”. Dels känns det som ett konstigt drag att låta dem inleda skivan, när resten av materialet ändå till stor del är skrivet av henne själv. Dels tycker jag att hon åtminstone kunde ha gjort dem bra.

Sedan är det egna materialet ungefär lika intressant som en toalettborste.

Men det är jag. Det finns säkert folk i världen som mår bra av att höra denna skiva. Med tanke på de intryck den här tonårspopen gör på mig så kommer min uppfattning av Jessica Simpson nog även i fortsättingen först och främst handla om hur hon frågar sin make om tonfisk är en fisk eller kyckling. Och jag kan bara inte låta bli att tycka att det är sorgligt.