Recension
- Random Veneziano (CD) Hypo
- 2004
- Active Suspension/dotshop.se
The Avalanches, Mark II
Lyssna
Externa länkar
- Hypo
- Officiella sidan.
- Active Suspension
- Skivbolagets sajt.
- dotshop.se
- Här kan du köpa skivan.
- The Avalanches
- Har förstås också en sajt på nätet.
”Since I Left You” är fantastisk. Verkligen helt fantastisk.
Låten, alltså. Inte albumet.
Till skillnad från, vad det verkade, nästan hela min bekantskapskrets (ja, plus ungefär alla andra i hela världen), vände inte The Avalanches i fullängdsformat upp och ner på hela min värld. Fascinationen inför det millimeterprecisa tiotusenbitarspusslet med klippåklistramotiv stannade ungefär där: vid fascination. Det var egentligen bara i det helt sanslöst vackra titelspåret pusslet kunde leta sig förbi huvudet och vidare ner till min övriga kropp.
Kort sagt har jag inte varit en av dem som legat sömnlös i väntan på uppföljaren till ”Since I Left You” och sprungit fyra varv runt huset varje gång jag lagt vantarna på minsta livstecken från The Avalanches.
Men för nästan hela min bekantskapskrets (ja, plus ungefär alla andra i hela världen) kan ”Random Veneziano” säkert dämpa abstinensen en stund.
Egentligen är jämförelsen mellan The Avalanches och fransmannen Anthony Keyeux helt fel. Där australiensarna korsade sina knasigheter med mjuk värme kör Hypo för det mesta spattighetståget rakt fram. Men när spåren korsas, eller snarare löper parallellt, är The Avalanches och Hypo ett.
Det de delar är nämligen den damp-speedade rastlösheten inför sin egen musik. Precis som på ”Since I Left You” flyter ”Random Veneziano” ihop till en musikalisk tapet, men väldigt lite tid och energi har lagts på att skapa en linjär upplevelse. Istället känns det som att Keyeux skapat sin musik i ett svep, med ett barns bristande tålamod. De tjugo spår som avverkas under albumets fyrtio minuter får sällan tillfälle att växa klart. En halvfärdig idé hinkas ut genom fönstret när ett nytt infall känns roligare.
Och infall finns det gott om. En högstämd inledning med kyrkorgel och smurfad sång förvandlas till en hetsad balsalsorgie till takterna av en pingpongboll i en torktumlare. ”Free Days” är Bran Van 3000 i en TBV-replokal, medan ”General Papa” är kanadakollegorna på lägereldshumör, sett genom ett burkigt distfilter (Bran Van 3000:s halvhysteriska stilkast är också en given referens för ”Random Veneziano”, både till stil och attityd). ”Serpentinouze” är All your base are belong to us på en åttabitarsmaskin medan superstressade ”Mambotutu” kanske är den bästa Japantuggummipop som någonsin spelats in i Frankrike. Ja, och så sönderprocessad och baklängesdansande Sophie Rimheden-disco, lite spagettivästernoperett och förstås en massa ljud från åttiotalet. Dessutom dyker Momus upp och gästar på ”The Perfect Kill”.
Absolut spret, alltså.
Men precis som på ”Kotva” och ”Karaoke a Capella” återfinns även (förutom de briljanta låttitlarna) några spår där galenskaperna får stå åt sidan för en betydligt vackrare och varmare sida hos Hypo. Som den vemodiga ”Benny Björn Has Gone Forever” där en loopad sampling förflyttar oss till en rökigt sjaskig krog där en bortglömd crooner gör sitt bästa för att väcka en publik som sedan länge lämnat ett meningsfullt liv bakom sig. I en helt annan del av de nedgångna kvarteren strömmar ”Instrumental (Vocal Version)” ut i sommarnatten med sin skrapiga charmpop. Högt, högt ovanför de övergivna gatorna sjunger Simon West ut sitt brustna hjärta med en bittert sönderdistad röst över studsande smatterrytmer och digitala stråkar så vackra att änglar gråter.
I de stunderna finns det få saker som kan mäta sig med Hypos vidsynta knaspop just nu.
Samtidigt lider ”Random Veneziano” av samma åkomma som ”Since I Left You”. Att de många infallen, sällan över två minuter, inte fått blomma ut till de mästerverk som döljer sig på flera ställen. Briljant pop som klipps av allt för tidigt, nästan som den där irriterade känslan av att hamna i tv-soffan bredvid någon med okontrollerade ryckningar i fjärrkontrollsfingret. Ett ljudkollage över 500 tv-kanaler. På så sätt finns faktiskt den närmaste parallellen till ”Random Veneziano” att hitta i hiphopens mixtape-tradition. På gott och ont.
Men oavsett alla invändningar är ”Random Veneziano” ett fascinerande ljudäventyr. Musik för den sönderzappade MTV-generationen. Musik för alla som vill styra bort från inkörda hjulspår.
Eller helt enkelt musik för alla som tycker att det var alldeles för länge sedan The Avalanches släppte en ny mix på sin sajt.
Publicerad: 2004-08-04 00:00 / Uppdaterad: 2004-08-04 00:00
27 kommentarer
grattis cdas! verkligen!
#
cure? hives? vad håller ni på med?
#
Bra recension, bra skiva.
#
Oops, 5:a här, 1:a i livet!
#
så… hives kommer att recenseras, men det är väl bra att dem tar sin tid att lyssna in sig på den?
#
om de nu är så himla bråttom att få läsa en recension på the hives nya skiva så är det väl bara att köpa skivan å recensera själv…
#
varför skulle vi då behöva dsc överhuvudtaget?
#
Niklas Wahlgrens nya då??
#
hives har väl skjutit sig själva i sina fina flugor den här gången. lagom spännande.
#
hives 3ackords punk tar inte lång tid att lyssna in väl.vad var det för nöt som
menade på att man ska köpa skivan och recensera den själv? han/hon har inte riktigt fattat vad en recensionssajt går ut på :)
#
hört "idiot walk". rätt trist historia.
#
hm…pornpotato-videon (NWS, se deras hemsida). Jag fattar inte riktigt den här porrgrejjen, varför ska det vara så häftigt och coolt? Bort med det, tack.
Sen tycker jag inte Hypo kommer ens i närheten av Avalanches.
/en av alla andra i hela världen.
#
The hives recenceras ju ändå överallt annars! Och så kan dsc räkna sig som lite a-l-t-e-r-n-at-i-v-a, för att de skippar det självklara, och släpper fram recensioner av annat intressant. Fast den här var rätt tråkig, kanske för att Avalances-greppet inte alls funkade på mig.
#
om man recenserar en skiva om dan kanske man kan hinna få med lite som folk känner till också…
#
gör en grej om Soledad Brothers tycker jag.
Sen så vid sidan om ni kanske kan göra en om endast låten Burn the rich :) Ni kanske redan gjort Soledad, ska kolla. Har ingen aning om vad detta är förresten, Avalanches var väl de där snubbarna I hajkostymer och skit som dansade som fan överallt. Den låten var otroligt grym, men detta vet jag inget om.
#
jag tycker att ni ska recensera christer björkmans senaste. då blir era hjärndöda läsare glada..
ta ett djupt andetag och inse att musikvärlden är större än topplistan – upptäck lite ny musik rentav
jag HATAR läsarna av DSC samtidigt som skribenterna är helt ok. fattar inte hur de står ut med puckona som kommenterar bara – en eloge till Ola
#
the hives nya? när kommer den?
#
The Hives är inte bara passé, dom är tokpassé.
Allt Bjurman älskar blir genom en handvändning plötsligt totalt ointressant och mest jobbigt.
#
The Hives är redan ute! Sorry! DSC skriver bara om hippa Lokko-hypade band, inte Bjurres incestuösa mög!!!!!
#
amen broder.
#
oh, trevligt. det här ska jag kolla upp. säg mig ola, är den här skivan enligt dig bättre än since i left you?
#
jakobb: Hmmm. Det var rätt länge sedan jag lyssnade på Avalanches, så jag kan nog inte ge ett rättvist svar. Det finns inget i klass med låten "Since I Left You", men överlag är "Random Veneziano" roligare och mer varierad.
#
"hylla lokko" du är dagensbög.com. bara så du vet
#
håller med "jodå"
#
Kan bara hålla med "RJ", skribenterna och recensionerna på DSC tycker jag är över lag riktigt bra. Däremot blir man alltid nedstämd av allt skit som skrivs av läsarna. Se på recensionen av den här ypperliga plattan som fler borde lyssna till: hur många är det som kommenterar musiken istället för flyta ut i nyliberalt svenniga äckelkommentarer som "Var är recensionen av Hives"? Om jag slutar läsa DSC en dag beror det på läsarna inte på recensionerna…
#
Var får man tag på denna skiva? Letat överallt men hittar den inte! Snälla hjälp en med otroligt svår The Avalanches-abstinens!
#
DJ: Via dotshop. Länk högst upp till vänster.
#
Kommentera eller pinga (trackback).