På "Finn fem fel" finns mycket lite av popgeni, popmagi, av den sprudlande livslust, personliga värme och kärlek till musiken som kännetecknar GT:s tre första, Roxettes andra och tredje och PG:s första solo och Mazarin.

Nu känns låtarna mest som halvfärdiga skisser: En bra vers får en förutsägbar dussinrefräng och vice versa, långa stycken saknar text, några få ord återanvänds in absurdum och skivan är full av meningslöst (hest) nanananande.

Har Per haft bråttom? Var sommarlovsstarten en deadline som var tvungen att hållas av ekonomiska skäl. Om det inte fanns tillräckligt med bra och färdiga låtar så varför inte vänta till nästa sommar? Var man rädd att Mazarin-vågen skulle ebba ut så fort?

Jag blir inte upprörd över att Gyllene Tider så uppenbart gör musik för pengarnas skull. Jag blir bara upprörd för att de släpper en dålig, ogenomtänkt och halvfärdig skiva.

Efter den här cirkusen hoppas jag att Per låser in sig vid en sjö i en skog med sitt munspel och sin stålsträngade. Och att han stannar där i tillräckligt många år för att sedan komma ut med den fulländade hybriden av John Holm och Marc Bolan.

Tihi.