”To show our appreciation for your support – thank you DJ's”

För att ingen ska missa Dilated Peoples hyllningar till de äldre skolorna sparkar de igång sitt tredje album med den klassiska inledningen från Eric B. & Rakims ”Eric B. Is President”.

Samtidigt är det också en bra sammanfattning av ”Neighborhood Watch”. Hiphop av klassiskt snitt. Ingen syntpiskande sydstatscrunk, inget Timbaland-studsande framtidsfunk, inga The Neptunes-hits. Istället avskalade beats byggda kring rytm, en soulig eller jazzig sampling. Här och där kryddad med försynt scratchande. Dramatics-samplande ”Tryin' to Breathe” får mig att tänka på Jay-Z, medan betydligt mörkare ”Caffeine” skulle kunna vara signerad Dr Dre, med sin duell mellan ett ödesmättat piano och en fet syntslinga.

Men retrohyllningarna hörs inte bara i musiken. ”World on Wheels” ska vara en blinkning till klassiska Mid City Roller Disco. ”1580 Skit” är hatten av för LA-radiostationen 1580 KDAY, världens första dygnet-runt-station för hiphop.

Utan att veta hur mycket jag ryckts med i något slags nostalgiskt rus kring en svunnen tid konstaterar jag att ”Neighborhood Watch” funkar bäst när musiken långsamt glider fram längs med Venice Beach i sin rödfärgade lowrider. Händerna hängande nedför sidorna samtidigt som basen sparkar i ryggslutet. Solen håller på att försvinna ner i havet.

Någonstans längs vägen hoppar Devin the Dude in i baksätet och handklappsfunkar sig genom släpiga ”Poisonous” (ja, jag är torsk på textraden ”She ain't the one to trust/she'll treat your heart like Toys R Us”). När trion passerar en kyrka blandas rytmerna med lilafärgad gospel i vackra ”Reach Us”. ”Love and War” möts samplat blås och samplade stråkar i en duett över boombap och scratchad refräng som om det vore DJ Premier och inte DP-Evidence som producerat. I redan nämnda ”World on Wheels” är det The Alchemist tur att bjuda på samma illusion.

Visst, ibland sladdar det till, men som tur är blir det bara en riktig dikeskörning. Det som är tänkt att vara albumets verkliga tungviktarmöte, med gästinhopp från Defari, Phil da Agony och Planet Asia, blir mest bara trist tomgångskörning. Lyckligtvis blir dikeskörningar sällan allvarliga när man lowridar, för strax efter kommer skivans kanske två bästa låtar: ”This Way” och ”DJ Babu in Deep Concentration”.

Först är det Kanye West som står för solskenet (både som producent och rappare) i glädjegungande ”This Way” (Gospelkör! Droppande piano! Handklapp! Chilenska flöjter!). Sedan är det dags för Babu att ensam stå i strålkastarljuset i ”DJ Babu in Deep Concentration”, om något en hyllning till klassiska ”DJ Premier in Deep Concentration”. Namnet till trots inte en cover, utan just en hyllning. En hyllning till den kanske störste av dem alla (Premier) och en hyllning till DJ:n i allmänhet.

Cirkeln sluts. ”Neighborhood Watch” börjar där den slutar. En sampling från Eric B. & Rakim. En hyllning till människorna bakom skivspelarna.

”To show our appreciation for your support – thank you DJ's”