Recension
- Automatic Thrill (CD) Gluecifer
- 2004
- Sony
Being on the Rockthrone
Lyssna
Externa länkar
- Gluecifer
- Hemmet på webben.
Till en början var jag som ett barn på julafton. Trots att det var flera veckor sen. Lycklig låg jag i soffan med ett saligt leende på läpparna.
Jag vill minnas att jag med ens slogs av hur genuint det lät. Jag vill minnas att jag halvvägs genom skivan började bli orolig för att det inte skulle hålla hela vägen ut. Att skivan skulle plana ut. Jag vill minnas att jag pustade ut när skivan nådde sitt slut och att jag glatt satte på den från början igen. Mitt i alla listträsk påminns vi om att vi minsann inte ska glömma skivor som släpps i början av året.
Och rockåret kunde inte inledas på ett bättre sätt. Eller hitta nåt svårare att toppa. Ja, redan nu inser jag att denna skiva i slutändan kommer att infinna sig i toppen när året ska summeras. Kanske får de konkurrens av det där bandet från Fagersta. Men även de kommer att få svårt att toppa detta.
Redan på förra plattan ”Basement Apes” växte Gluecifer ur den skitiga kostymen som man tidigare hade burit med bravur. Men den blev lik förbannat för liten till slut. Och med ”Automatic Thrill” har musklerna svällt ytterligare och den nya kostymen fylls utan problem ut.
Kombinationen fet produktion, fantastiskt driv och genuina och medryckande rockriff ger oss ett Gluecifer med otroligt självförtroende och med båda fötterna på jorden. ”Automatic Thrill” är en riktigt, riktigt bra platta. Drivet finns fortfarande kvar, men de har nu mognat så pass att de har tid att stanna upp, förpassa dig in i en lugn basgång och pusta ut lite, för att sekunden senare fläska på med ytterligare ett fantastiskt riff eller en träffsäker refräng.
Naturligtvis finns de som kommer hävda att det var bättre förr. När den skitiga kostymen ännu satt kvar och inte var för liten. När ”Bossheaded” var höjdpunkten på konserterna och Gluecifer släppte splitskivor med Hellacopters och sjöng om att vara på rocktronen. Den tiden är förbi, fortfarande i ett nära och mycket kärt minne, men ändå förbi.
Nu kommer alla nya favoriter, med låtar som kraftfulla ”Here Come the Pigs” och bluesiga ”Shaking So Bad” i spetsen, att slå sig in på banan, sida vid sida med de bästa av deras tidigare godbitar. Och det kommer visa ett Gluecifer som har blivit storleken större.
Några direkta singelhits i stil med ”Easy Livin'”, i mitt tycke en av 2002 års bästa låtar, hittar jag inte. Möjligtvis kan någon mäta sig med den, men ”Automatic Thrill” spöar föregångaren i och med att lägstanivån är så pass hög. Genuint som sagt var.
Alla som någonsin sett bandet på scen någon gång vet att det är där de är i sitt rätta element. När Biff Malibu fått av sig skjortan och Raldo Useless hänger i ljusriggen medan Captain Poon river av ett solo. Det är då Gluecifer är i sitt esse och kan riva av ”Rockthrone” utan ett uns av tvekan i vare sig röst, själ eller hjärta.
Publicerad: 2004-01-21 00:00 / Uppdaterad: 2008-09-25 14:33
30 kommentarer
hårt
#
trist rock som försöker provcera med ett ”tufft” namn
#
jag gillar när frontfiguren vrider till huvudet så där tufft!
yeah!
#
det är alltid fånigt när band visar sig på framsidan på skivor
#
All rock är förbannat fånig…Död åt rocken!
#
Är alltid sevärda live, tycker dock att senaste skivan var sådär, men Easy Living är fantastisk. Får väl ta och kolla upp det här…
#
Jag har faktiskt Elvis-samlingen från TV-reklamen! Tycker Elvis var bättre. Jag är inte bög men han var sötare än medlemmarna i Glucifer. Det är ju viktigt hur man ser ut. Tänk om alla såg ut som Elvis, då skulle dom inte behöva se ut som dom gör i Glucifer! Där har jag en poäng.
Tack för en bra sajt! Fast den kan inte bli bättre än Elvis (om man nu kan jämföra de båda, fast det kanske man inte kan, men om man kan).
PS. Tips: Recensera Elvis!
#
Tips (till E-Erik): Tugga mindre svamp.
#
Fint… Ännu ett skäl att se Monster Magnet 10/3.
#
har svårt att tro att ett band med ett sånt namn och ett sånt skivomslag (och ett sånt namn på skivan) kan vara bra…
#
Tvivla icke. ”Automatic Thrill” är riktigt bra. Bättre än ”Basement Apes”. Mindre polerad. Kommer att sitta som en smäck live.
#
Har haft plattan i 2 veckor och tycker den är skitbra! Bästa de släpp med absolut jämnast låtar. Håller med recensenten..sen att ni ger samma betyg för denna som Peepshows fick för sin senaste säger ju mycket att ni är hemmablinda när det gäller Örebro och dess grupper, nåt som alla vet som kollar in denna sida. Det är klasskillnad på dessa band t ex.
För att fortsätta klaga så tar Raldo 95% av alla solon och Cpt Poon kompar enbart.
Skivan rekommenderas dock varmt!!!!!
#
Tredje 8:an i rad!!!
#
Gringo: Hemmablindheten är nog mest ett hjärnspöke hos dig. Ingen dagensskiva.com-skribent lyssnar på musik med särskilda örebro-öron. Jag, som skrev om senaste Peepshows-skivan bor för övrigt i Stockholm, liksom flera andra dsc-skribenter. Det är faktiskt en minoritet av redaktionen som finns i Örebro. Vi andra är utspridda i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Peepshows-skivan är asbra. Precis som den här med Gluecifer.
#
Alltså, rätta mig om jag har fel , men det känns som att alla skivor på den här siten får väldigt höga betyg. Inte är det särskilt ofta man surfar in här och får läsa en sågning. Man undrar om redaktionen bara skriver om skivor man redan tycker om.
#
robban: det är väl långsökt att be dig leta i arkivet, men redaktionen har svarat på din frågeställning ett par gånger redan efter tidigare förfrågningar. det är inte så konstigt att de recenserar skivor de tycker om, men det finns faktiskt också en hel del sågningar sedan 1999.
#
Klart att skivan är asbra, det är ändå det jämnaste bandet i Skandinavien. Gringo: Men inte fan spelar Raldo merparten av solon? Att Peepshows får samma betyg är ju faktiskt en mindre sakndal, håller helt med! Peepshows borde ju ha fått högre…
#
Vårt betygssnitt ligger ganska exakt på 6. Men som vi skrivitt flera gånger tidigare så jämför vi inte betyg med varandra när vi sätter dem. Vi känner oss inte tvungna att följa en åtta med ett annat betyg. Vad vore poängen med det?
Dessutom är det väl roligare med bra skivor än dåliga? (Jag kan för sakens skull upplysa om att det går ca fyra skivor på varje vi skriver om, det mesta av skrotet förblir bortglömt eller ouppmärksammat.)
#
Tycekr det är bra att en som gillar skivan recenserar denså länge man klarar av att vara saklig, annars blir det ingen ”konsumentupplysning”. Dåliga skivor ska inte ens recenseras, de ska bara ignoreras. Jag vill få reda på vilka bra skivor som finns.
#
… samtidit vill man ju ha en recensent man kan lita på, inte ngn som hyllar allt omdömeslöst!
#
TÖNTAR!!
#
WHATTA BAND!!!!!!!!!!!
#
ja men vafan!!! Om nu snittet ligger på 6 så är det väl inget att klaga över. Desutom så håller ju alla recensioner jäkligt hög klass! Sluta klaga, tack!
#
Jag har läst dagensskiva.com relativt dagligen i nån vecka nu, och jag måste säga att kommentarerna varje dag påminner mig väldigt mycket om en scen ur Jay and Silent Bob Strikes Back när Ben Affleck förklarar Internet för dem.
#
”what's the fucking internet?”
#
wildflower är bäst
http://www.wildflower.nu
#
Dom är förband till Monster magnet. Blir grymt!
#
Håller med joel så jävla hårt! Bara för att ni har en dator, ett modem och för lite att göra betyder inte att ni… äsch, jag orkar inte… suck.
#
Jag gillar folk som tycker att saklighet är viktigt när man recenserar skivor… när man har en åsikt om en skiva är det den man ska föra fram och den är ju väldigt subjektiv. Allt skulle bli platt, inga åsikter, ingen känsla…
#
Grymt bra skiva!!
Jämnheten har infunnit sig, det var det som saknades på ”Basement apes”, och denna skiva är redan en av årets bästa!!
Det enda som drar ner toppbetyget är att den är något kort, en sådan här topplatta vill man att den ska vara förevigt!
Som tur är så finns repeat!!
Gluecifer Rules!!!
#
Kommentera eller pinga (trackback).