Recension
- Raw Fusion Recordings Presents Inside Scandinavia (CD) Samling
- 2004
- Raw Fusion/Playground
Hon kommer! Hon kommer!
Lyssna
Externa länkar
- Raw Fusion
- Klubben som håller till på Mosebacke i Stockholm.
- Lyssna
- Amerikanska Groove Distribution bjuder på smakprov.
Etiketter
Jazzen kryper fram ur sina skrymslen. I varje hörn, på varje klubb, i varje stad. Plötsligt pekar strålkastare och mikrofoner pekat samma mål. Det är inte bara jakten på nästa grej. Det är ett resultat av mognad. På små skivbolag har den odlats, utvecklats och getts frihet. Nu har den vuxit sig så stor och stark att den är redo att skördas. Igen. Det smala har fått näring av det breda.
Den är inte den nya indien. Den är inte den nya punken.
Den är sig själv närmast och har nu sprungit varvet runt. Ett musikaliskt maratonlopp. Vi kan verkligen prata om post i ordets mest akademiska betydelse. Men istället för att kalla det post- eller nu-jazz, säger jag bara jazz eller samtidsjazz.
Sen den utvecklades därborta på andra sidan Atlanten har den seglat runt till jordens alla hörn. Plockat färger från sydamerika, asien, afrika och skandinavien. Klanger från Kuba, Japan, Nigeria och Brasilien.
Här hemma har som på så många andra håll kultiverats med funken, housen och bossan. En gnutta hiphop, lite afrobeat. En fullt ut globaliserad genre. Världsmeborgare. Hemodlaren heter Raw Fusion och har fungerat som säker dealer sedan mitten av 90-talet. De senaste åren med egen odling. Genom en rad tolvor ett redan aktat namn även på den internationella marknaden. Nu redo för albumformatet.
Den här samlingen som fungerar som introduktion för den bredare publiken känns som en lika självklar hållplats för svensk klubbmusik som en gång Telegram Records allra första samling. I de mer klubbiga spår som 3 Foot Peoples ”Zodiac” sluts den cirkeln med sordintrumpeten. Samma Stockholm, femton år senare. Nordik Beats version 2.0.
Som mest svänger festen när latinvännerna i A Bossa Eletrica och superfunkiga Damn! bjuder upp. Povo visar dubbelt upp att danskarna är på gång och att det är dags att lystra när kombinationen danmark, jazz och funk hörs. Det är ingen tillfällighet att det är just de tre som står på tur att kliva ut i rampljuset på egen hand. Jag väntar med spänning.
Damn! Damn! Damn!
”Superpower” är blå funksoul med fingerknäpp, orglar, akustisk gitarr och mäktigaste slagverk och baskombinationerna sedan D'Angelo och ?uestlove var kompisar. Om det här är en indikation om hur bra kommande ”Youth Style” kommer att vara börjar kön ett par hundra meter bakom mig.
Miriam Aïda är Raw Fusions donna prima och svar på Telegrams Titiyo. Må hennes hjärta aldrig tröttna på jazzen till förmån för radiopopen och stålarna.
Och jag önskar att den vore fullfjädrad. Men ett par av spåren får mig att lika innerligt som Anders hata house och dess oförmåga till vidareutveckling. Tack, men nej tack.
Låt jazzen, latinsvänget och funken få regera fritt och jag är slav för evigt. Snegla inte på radions spellistor. Lyssna på hjärta och själ.
Eder ödmjuke tjänare.
Publicerad: 2004-01-18 00:00 / Uppdaterad: 2008-09-09 11:02
29 kommentarer
sist
#
Skitmusik
#
jazzen är vårt hopp, helt klart.
#
Varför prisa ett album på detta vis och sedan ge den 6? Nu kommer jag vara grävling hela dagen.
#
det här LÅTER som en ruggig fusion men det kan vara annorlunda, joj o.
#
ruggig fusion vet jag inte, men tyvärr vilar det lite för mycket Nora Jones över uttrycket; ärligt talat har jag lite svårt för vokaljazz, såvida det inte är Monica Z. som faktiskt *sjunger*
#
Jazz är en STOOR genre.
Här huserar allt från ostiga amerikanska västkustpissråttor till krullhåriga tyska musikhögskolekids i seglarskor.
#
Mad Mats som driver Raw Fusion är en go grabb som pitchat och lobbat för den musik han tror på länge nu. Hårt arbete och innerlighet är sköna egenskaper vi behöver mer av.
#
rörelsehindrad grävling: Den är värd hyllningarna. Men samtidigt inte mer än betyget 6. Det finns låtar som är direkt intetsägande och det finns låtar som är fantastiska. Jag valde att betona de senare i texten. Sen finns det ganska många som är bra, men inte mer. Sen hoppas jag att texten säger mer än siffran.
#
gustav: Ruggig fusion handlar det inte om. Jag lider av fusionfobi.
#
Jazz säger ingenting om mig eller mitt liv.
#
Miriam Aida Quintets album My kind of world som släpptes nyligen är väl värt att lyssna på om man gillar henne.
#
Jaah: Att jazz säger väldigt lite om dig och ditt liv säger väl mer om dig och mindre om jazz…? Eller hur?
#
Dessutom är jazz Djävulens musik.
Snart sitter sitt och lyssnar på kilometerlånga solon av äckliga ekvilibrister som John Coltrane och Miles Davis.
#
John Coltrane är grym. Han har format musiken.
#
Han har inte format mig eller mitt liv, aldrig betytt något för mig eller mitt liv.
#
jaah: måste tyvärr informera dig om att solen och planterna inte kretsar kring dig.
#
Jaah –>
”äckliga ekvilibrister som John Coltrane och Miles Davis.”
-Tsss.. Jag tycker synd om dig Jaah, som inte inser vad som är stort…
#
Vad är det för skillnad på John Coltrane och Yngwie Malmsteen? Båda gillar att visa hur duktiga de är på sina instrument.
#
Jaah–>
Vad skillnaden är på John Coltrane och Yngwie Malmsteen?
Skillnaden är att den ene av dem är en avdankad rockdiva som inte ens skrev bra musik då hans musik var aktuell – för 20 år sedan . Yngwies musik är osmaklig.
#
Med aktuell menar jag alltså tiden då man hade långt hår, klädde sig i skinnbyxor och sjöng med gäll röst samt använde sig av riktigt äckliga gitarreffekter.
#
Jag kan trösta Jaah med att det är ont om såväl ekvilibrister som solon på den här samlingen. Så kanske skulle den kunna tilltala till och med honom? Om han vågar prova.
#
Visst vågar jag prova, men det finns så mycket annat att utforska… Känns viktigare för mig att lyssna in mig mer på Althea & Donna än att slösa tid på något som jag redan vet inte säger något om mig eller mitt liv.
#
Jaah: Gillar du Althea & Donna skulle jag bli förvånad om du inte hittar något du gillar här.
#
Måste påpeka att meningen ”Den är inte den nya indien.” är helt galen i sin grammatik. Den är inte det nya Indien borde det stå men jag har svårt att få in Indien med innehållet i recensionen och du borde veta att länder alltid skrivs med stor bokstav.
#
Bra att klotet avrundade med lite grammatik. ;-)
#
klot: Indien i det är sammanhanget är genren Indie!!
#
Åååh! Althea & Donna! Det säger något om dig och ditt bleksiktiga liv, men inte svensk musik anno 04. Vad du verkar spännande och liksom insatt på något vis!
Det är typiskt gammalt tjat att musik ska säga något om en själv och ens liv. Du får väl göra egen musik, så kan den äntligen handla om dina Lunarstormkompisar och att vara olyckligt kär.
Den där gamla punkklyschan om vad musik ska säga är lika meningslös som medelålders. Bra också att du vet innan du lyssnat.
#
Det var lite snack om Miles Davis och John Coltrane här. Man brukar allt oftare säga att Miles Davis var 1900-talets största musikaliska inovatör alla kategorier. Om 100 år när man ser tillbaka så kommer det nog att klarna ännu mer. Han var ju mannen som ändrade hela musiken 5, 6 gånger och det finns det mig veterligen ingen annan som gjort under hela den musikaliska historien. Vad gäller Coltrane så förändrade han bla. sättet att improvisera på. De flesta improviserande musiker som kom efter Coltrane har självklart tagit intryck från honom direkt eller indirekt, Jimi Hendrix är bara ett exempel.
#
Kommentera eller pinga (trackback).