Kommentarer till Dream Theater "Train of Thought"

Av: Marcus

Marcus — Sat, 01 Mar 2008 22:41:33 +0000

Argaste plattan (Train Of Thought)
Argaste låten (Honor Thy Father)

Vad de än spelar, så blir det alltid bra.
Lyssna på typ 10 poplåtar. (LÅTER ALLTID LIKADANT!)
Lyssna på typ 10 DT-låtar. (Är det fortfarande samma band?)

Vissa inser bara inte att Dream Theater är kungar!

Av: erik

erik — Thu, 14 Feb 2008 17:32:15 +0000

jga tycker att DTs Train of Thougt är en bra skiva, men jag önskar något enormt att dom gjorde något som liknar gamla DT, t ex Awake eller Images and Words. Samtidigt håller jag med om att musiken ibland är lite planerad och omogen på Images and Words. John Petruccis moderna solon är knappast så stilfulla som dom brukade vara, det är bara snabbt som gäller, t ex ”in the name of god” på train of thougt. Den solobiten med keyboard/gitarr tillsammans förstör den kraftfulla stämningen totalt.

Av: oLjud

oLjud — Sat, 04 Aug 2007 12:50:05 +0000

Deras bästa skiva och absolut mest intressant! Älskar soundet de har på skivan och låtarna är så sjuktbra. När jag ska göra en ”best of DT” så kommer (nästan) alltid alla låtar med på den…

10 av 10

Av: Rååbin

Rååbin — Thu, 28 Jun 2007 09:27:07 +0000

Jag föredrar nog Awake eller Six Degrees of Inner Turbulence. Scenes from a Memory är också grymt bra men problemet med den är att vissa låtar känns riktigt ointressanta samtidigt som den har låtar som är bland det bästa de skrivit.

Jag diggar den här skivan. Jag föredrar faktiskt när Dream Theater blir hårdare, och de gör det riktigt bra. Systematic Chaos (deras nyaste) är en grymt bra platta.

Av: watcher of the skies

watcher of the skies — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

tror också att tiden gått ifrån *den här* typen av progressive metal.

(en märklighet är att den officiella sidan har den brittisk-engelska stavningen "theatre" medan bandet väl alltid har använt sig av den amerikansk-engelska "theater"?!)

Av: Tomas Lundström

Tomas Lundström — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Nä, det var jag som var en klåpare och stavade fel bara. Ändrat nu.

Av: PenDragon

PenDragon — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Betyget är välplacerat tycker jag. Blev personligen väldigt besviken på skivan… o andra sidan är det väl en mindre omöjlighet att göra en likvärdig uppföljare till ett sådant mästerverk som Six Degrees of Inner Turbulence. Blind Faith är definitivt en av deras mest välskrivna och bästa låtar någonsin… och detta kommer från en fanatisk DT-anhängare med allt material de någonsin gett ut. Anyhow, ok recension.

Av: Berra

Berra — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Jaså denna var inget att ha? Jag tänkte stifta bekantskap med dem men vet inte var jag ska börja. Jag var mycket nära att lätta på plånboken och köpa

”Images and words” som jag hört ska vara en ”milstolpe”. Är denna en bra början eller finns det någon bättre för en som är insnöad på Opeth/Porcupine tree/Camel/Genesis (~1972)? /Berra

Av: klock

klock — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

I&W är en klassiker och kan lugnt inhandlas.

Av: Ayn

Ayn — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Håller med om betyget. Dream Theater idag är inte särskilt likt DT för 10 år sen – Six Degrees of Inner Turbulence var bra, men ett steg i fel riktning. Train of Thought är ett steg vidare i den riktningen, tyvärr. De flesta tidigare DT-skivor är ruggigt bra dock :)

Av: Fredrik

Fredrik — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Images & Words och Awake är bra hårdrockskivor men något omogna i låtskrivandet. Det var mycket lyssna-vi-kan-spela-detta-också på den tiden. Deras senaste plattor är mer homogena koncept-skivor med sammanhängande story och bör lyssnas från början i låtföljden på skivan för att man ska förstå. Taktbyten och även stämmningenssvängningar är mer genomtänkta och tar några lyssningar att komma in i och förstå budskapet. Framför allt har texterna blivit mer djupa och på senaste plattan rent politiska ibland. Denna skiva har jag inte hört men har läst att den ska vara deras ”tråkigaste” skiva och bjuder inte på något du inte tidigare hört. Kan det vara så att de har fått slut på ideér och satsar på att spela svårast av alla istället? Nåja, någon ska vara värst..

Av: erikm

erikm — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Bästa skivan med DT är i min mening helt klart Metropolis part 2: Scenes from a memory… glöm inte den!

Av: Fredrik

Fredrik — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Personligen tycker jag att ”Six Degrees Of Inner Turbulence” är den bästa. Om inte den bästa hårdrocksskiva jag hört någonsin!

Av: Kåbbe

Kåbbe — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Håller med den som skrev att "Metropolis pt.II – Scenes from a memory" är DT:s bästa skiva. Kanske framförallt eftersom jag gillar konceptalbum. I övrigt avviker jag nog lite genom att tycka att "train of thought" är ett av de bättre alstren herrarna fått fram. DT gör ju en musik som kräver många genomlyssningar och det är först när man kan varenda krök o kurva som den riktigt börjar växa… från början tyckte jag att denna skiva inte riktigt lyfte mer än till en trea, men nu håller jag den för en stark fyra…. men som sagt det är jag det :-)…. Mycket trevlig recension – med väl utlagd text om betygsättningen – jobba på ;-)

Av:

Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Nu känner jag mig manad att komma med en sen men välbehövd uppdatering.

Måste säga att skivan har växt otroligt… inte minst efter att ha sett den framförd live.

Väntar spänt på recension av Octavarium ^^ Sätter personen i fråga en 4:a på den lynchar jag honom/henne ;)