Sällan fylls jag av en känsla som är lika befriande som den jag får när jag hör någon musik som kompromisslöst skiter i allt och bara kör sitt. Inte nödvändigtvis spelar fort, bara kör sitt eget race. Det kan lika gärna vara mer suggestiva grupper som Neurosis eller Godspeed You! Black Emperor som stenhård käng som Massgrav. Det centrala är att det är gjort med hjärta.

Massgravs EP ”Hatfylld och nerpissad” fick jag i näven av trummisen Indy på Tragedys konsert på Kafé 44 i Stockholm. Hade snubblat över någon låt på nätet och läst om den kommande EP:n. Jag dök på honom och frågade när den skulle komma och han tog upp ett bränt ex i en plastficka ur fickan och gav mig det. Punkdistribution enligt rådande mall.

Massgravs musik är d-taktskäng rakt igenom, fullt ställ, med texter om svek, förtryck och maktlöshet. Såväl polisen och rika människor som djurförsök och lurendrejare till chefer får sig en välbehövlig känga i de framgläfsta texterna. Onyanserat och naivt kanske någon säger. Oerhört befriande tycker jag. Varför ska allt vara så genomtänkt och se två sidor av saken? Skönt att någon fortfarande sätter ner foten.

”Hatfylld och nerpissad” består av elva låtar. Dessa låtar klockar in på tio och en halv minut, varav säkerligen två och en halv är samplingar. Fullt ställ som sagt.

Massgrav spelar måhända inte den mest nyskapande och innovativa musiken på denna sida Discharge, men det hindrar dem inte från att sparka stjärt ordentligt och lämna mig med ett leende på läpparna. ”De stora grabbarnas ekonomi”, ”Spräckt skita i piketen” och titelspåret ”Hatfylld och nerpissad” är favoriterna, men det är egentligen ingen skiva som jag plockar enstaka låtar från utan snarare bara låter gå från början till slut för att rensa ur systemet en stund.