dagensskiva.com

48 timmar

Recension

First Floor Power: Nerves
Nerves (album, cd) First Floor Power
2003
Silence/Border
6/10

De har mage, på engelska

Lyssna

Sök efter skivan

Jag hade förberett mig på att såga ”Nerves”. Jag var så besviken. Igen.

Jag var så säker på det att jag kände mig olycklig. Olycklig för att de till slut hade gått över gränsen. Den där gränsen de alltid balanserat på och alltid varit nära att tippa över på fel sida om. Gränsen som gett dem nerv och som samtidigt varit nära att göra dem till ett dåligt band.

Jag var så säker på det att jag sa det till Tomas igår. Men då hade det redan börjat vända, inte för att jag hade märkt det ännu.

Det spelar ingen roll hur lång tid jag har på mig med en First Floor Power-skiva. Jag känner mig aldrig färdig med den. Som i början när man lär känna någon, när man inte är säker på om man kan lita på personen eller ej. Men att man samtidigt har känslan av att det kan vara början på en vacker vänskap.

Jenny Wilson är fantastisk. Så är det. Den lilla stund hennes röst dyker upp i inledande ”Blanket Sky” lyfter låten flera snäpp, trots att hon bara upprepar ett ord två gånger. Jag njuter av hennes ensamma stämma tills kören kommer, bredvid Sara Wilsons repetetiva basgång i ”How I Lost My Juvenile Smile”. Hennes rösts förvånade möte med Per Lagers skönt The Shaggs-mässiga trumkomp i ”Take Your Pants Off”, där hon lugnt och tryggt argumenterar för att knulla i gräset.

Karl-Jonas Winqvist är märkligt avig. Ibland tappar han rösten så jag nästan skäms. Men samtidigt låter det aldrig fel. Bara … kittligt. Lite irriterande, men samtidigt lite skönt. Närkontakt som ger känsla av liv och lite gemenskap. Han tillför en mörkare dimension, en dysterhet som ger fler nyanser och någonting för Jenny att ta spjärn emot.

Överhuvudtaget är ”Nerves” en dystrare skiva än ”There is Hope”. Tunga omständigheter har påverkat, men också en annan utgångspunkt. Förra gången behövde de visa var de stod, att det fanns hopp om något annat. Förändring. Nu har de redan en plats och kan utgå från den. Och det är klart de inte är samma band nu som då, med kärlek som kommit och gått och en massa perioder av liv som passerat.

Det som kvarstår är popmusik som vågar. Vågar vara fel, oljudande, krasslig, lycklig, sprudlande, deprimerad, hoppfull, pessimistisk och allt du kan tänka dig. Och det är väl därför jag alltid faller för First Floor Power till slut. För att de har mage, the nerve.

Kal Ström

Publicerad: 2003-09-25 00:00 / Uppdaterad: 2008-06-04 23:19

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2215

19 kommentarer

hej

olle Oregistrerad 2003-09-25 01:12
 

Helt otroligt det va ingen som skrev först idag. Underbart! kanske vi kan slippa den där dreten nu…

Revolver Oregistrerad 2003-09-25 01:17
 

Bättre än nerd och pharcyde!

pelle Oregistrerad 2003-09-25 01:23
 

någon måste väl skriva först? eller?

palm Oregistrerad 2003-09-25 07:14
 

kommer det aldrig en recesion av cheers?

666_obie_666 Oregistrerad 2003-09-25 08:03
 

nej, first floor power är dåliga. fruktansvärt dåliga. men rec var bra.

nina Oregistrerad 2003-09-25 08:24
 

Har det blivit ovanligt dyrt att anlita omslags-designers i år?

Eller har det utlysts en inofficiell tävling om vem som har det gräsligasta omslaget?!!

Trip Fontaine Oregistrerad 2003-09-25 08:33
 

Vad jag inte förstår är hur Kal kan sätta en sexa i betyg och sen inte riktigt lyckas förklara varför den förtjänar ett så lågt betyg. Möjligen förstår jag bättre när jag (hoppeligen) lyssnar på plattan ikväll.

Frankie Lee Oregistrerad 2003-09-25 14:38
 

Som jag skrev innan den här recensionen kom upp på riktigt inatt, när bara betyget var uppe (och ja, jag var först) – huruvadå? Nä, det skrev jag inte: jag skrev att recensenten kommer att vakna om nätterna och ha magont (fast jag skippade det där med nätterna) när han inser hur bra den här skivan är. Men recensentens roll är ju som den är och kanske tycker han eller hon annat om ett år – förhoppningsvis ger ju denna form (nätet) inte bara möjlighet utan också mod att deklarerar sådana ändringar inför en skiva man varit ”ljummen” inför (även om jag av texten att döma skulle tro på 7 eller t.o.m. 8). Hur som helst: själv kastadejag mig in i landskapet som den här skivan var utan att tveka och jag kommer nog inte ens försöka sammanfatta det i ord. Det blir bara en trevligare och trevligare kompanjon (ja, den ”växer” – fast det är inte en sådan platta som växer – ”oj den växer vad förvånad jag blir”, man hör från början att ”här komemr det växa för det finns så mycket och jag gillar ju deras säregna sound”). Skall bli jävligt kul att höra vad jenny och kj kan göra av bob dylan på kägelbanan den 10e oktober. lyssnar förresten på Oddjob och det blir man ju glad över – det stundande mötet mellan Goran Kajfes, Bob Dylans låtar och The Chrysler. The Chryslers kommande skiva har förresten samma omslagsmakare som FFPs Nerves. (kolla in den i real life, den är görsnygg jämfört med denna lilla bild). Tillbaka till kaffet och Bergman.

phoenix Oregistrerad 2003-09-25 15:10
 

50 Cent då?

vilken Oregistrerad 2003-09-25 16:32
 

First Floor Power rocks. Köpte skivan idag, verkar mycket mycket lovande, favorit hittills är Hangin' out the window..

The Major Oregistrerad 2003-09-25 18:00
 

Det som är så fantstiskt med ffp är att man slutar liksom inte att hitta dom där små små sakerna man inte tänkt på förut. O så står man där o blir kär om o om igen. O karl-jonas, han menar det.

tesa Oregistrerad 2003-09-25 18:02
 

KJ Winqvist är nog min favoritsångare.

The Major Oregistrerad 2003-09-25 19:39
 

nu när Tomas tappat bort sin skiva får vi aldrig se en Mars Volta recension då?

Bengo Oregistrerad 2003-09-25 21:42
 

sitter och lyssnar på den nu. ”nerves” är nåt annat än vad jag trodde jag skulle höra. Trodde att det skulle bli new-wave urladdningar, men istället är skivan ganska mörk, långsam och svår. Och jag gillar det som fan! Den känns ärlig och modig och texterna är bitvis helt lysande.

Förvånad.

on the contrary Oregistrerad 2003-09-25 22:46
 

Fan vad jag köper denna imorgon.

Hoppas den håller samma inspelningskvalitet som ”There is hope”. Mycket bra ljud i den! (HiFi-Mats, någon?)

Att den är lika BRA i övrigt tvekar jag inte en sekund på.

André Oregistrerad 2003-09-25 22:48
 

8/10, kanske till och med mer. ffp är bland sveriges bästa band

nov Oregistrerad 2003-09-26 22:10
 

håller med dig, nov!

begriper inte vad som ska sägas i den här recensionens början.

flummig recension, vacker skiva.

julia Oregistrerad 2003-09-27 10:26
 

[...] RelateratFirst Floor Power Nerves (18)First Floor Power There is hope (15)First Floor Power We are the people (1)Jenny Wilson Love And Youth (31)First Floor Power Happy Endings (41) [...]

 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig