”Pieces Of Primal Expressionism” är inget för konservativa black metal-fans. Den oengagerade sling-black metal som Mörk Gryning serverade oss på förra släppet ”Maelstrom Chaos” är så gott som borta och vad som rest sig ur askan är ett helt nytt band.

”Maelstrom Chaos” förmedlade ett oinspirerat intryck, något som grundade sig i ett oinspirerat band. Faktum är att Mörk Gryning hade planerat att lägga bandet på hyllan, men en uppenbarelse i form av ett eftermiddagsgig i solen utan ett uns av corpse paint och enorm publikrespons på Wacken Open Air förra året fick bandet att såväl tänka som att sadla om.

Frågan är om det som strömmar ur högtalarna skulle gå under etiketten black metal för den konservative black metal-fanatikern. Band som Darkthrone och Marduk har dock övertygat mig om att black metal inte behöver gå i 120 blås hela tiden för att vara black metal, det handlar om känslan musiken förmedlar.

Och känslor förmedlas på ”Pieces Of Primal Expressionism”. Ömsom ursinnig, ömsom vacker och ömsom kuslig knockar den mig gång på gång. Manglet bryts av med experimentella partier, piano och stråkar för att nämna några grejer som dyker upp. De lugna partierna får mig att hämta andan och resa mig för att sedan skoningslöst knocka mig igen.

Ett exempel på de kast som tilldrar sig under de 51 minuterna som odyssén pågår är låten ”Fragments And Pieces”, som startar i ett rasande tempo för att ett stycke senare brytas ned till lugna harmoniska stråkar och sedan, någon minut senare, ta ny fart och blåsa på igen. Visst, stundtals dyker de klassiska slingorna upp och det hamras på i överljudshastighet, men dessa partier bryts smidigt av med ett parti av något annat slag som håller intresset vid liv. Trots detta behålls en röd tråd låtarna igenom. Expect the unexpected helt enkelt.

Favoriterna, om det sa plockas några sådana, får för tillfället bli lugna ”Our Urn”, som med sitt vackra mellanspel får mig att undra om inte Tool skulle kunna låtit så här om de hade haft en aningen större böjelse för mer traditionell lädermetall, och avslutande, nästan episka, fartvidundret ”On The Verge Of Prime Divinty”. Favoriterna kommer säkerligen att förändras under resans gång. Troligen kommer de att vara försvunna för att ett tag senare dyka upp igen. Det här är en skiva som växer och som förändras, på samma sätt som humöret går upp och ner.

Är du nyfiken på hur black metal anno 2003 kan låta bör du kolla upp det här. Gillar du metal i allmänhet bör du kolla upp det här. Är du överhuvudtaget musikintresserad bör du kolla upp det här.