Kommentarer till Svensk Bob Marley-biografi

Av: Gäst

Gäst — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Låter väldigt ointressant. Vad kan han ha rotat fram som inte redan är känt?

Av: Gäst

Gäst — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

”Denna biografi om Bob Marley är berättelsen om en liten stor man. Boken riktar sig till den som vill veta mer om Marley och hans sånger och skildrar också det samhälle och den kultur som formade Marley och reggaemusiken. Marleys dramatiska liv skildras mot bakgrund av det politiska och sociala våldet på Jamaica: hur han från att ha varit en ligist och slagskämpe i Kingston blev en symbol för kampen mot orättvisorna, de lidandes och fattigas röst i världen. Bob Marley blev reggaemusikens superstjärna och väckelseprofet för rastafarianismen, en religiös rörelse som många velat avfärda som en bisarr lära om marijuana och dyrkan av den afrikanske despoten Haile Selassie I. Christer Lindberg visar att det grundläggande budskapet i musiken i stället är visioner om frihet, broderskap och solidaritet. Vi får följa hur de stora sångerna växte fram — ”I Shot The Sheriff”, ”Get Up, Stand Up”, ”No Woman, No Cry” och alla de andra klassikerna. Christer Lindberg tar oss också med till de berömda konserterna på Roxy i Los Angeles, Madison Square Garden i New York — och Gröna Lund i Stockholm. ”

Av: Gäst

Gäst — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Svenska biografier av utländska artister brukar vara rätt jobbiga och innehålla massor med ansträngda och långsökta kopplingar till Sverige.

"Marleys kusin var gift med en svenska och bodde i Stockholm. Vid ett besök hos kusinen i augusti 1977 passade Marley på att ta en varmkorv i ett gatukök nära Fridhemplan. Johan Eriksson, idag 52, minns reggaelegenden väl: "Ja, jag kommer ihåg att han ville ha senap men ingen ketchup, vilket jag tyckte var ganska konstigt," berättar han, som om det vore ihåg. "Sedan minns jag att jag tänkte fråga om han ville ha gurksallad, men jag kom inte på vad det hette på engelska, så jag sade inget alls istället."

Av: Gäst

Gäst — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Vänta nu, Bob Marley var väl vegetarian?

Av: Gäst

Gäst — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

om han skulle äta ital så borde han ha varit vegetarian. Men jag misstänker att han inte var det.

Av: Gäst

Gäst — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

”äta ital”?

Av: Gäst

Gäst — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Då Bob Marley faktiskt har en rätt glasklar svensk-koppling för den som har lite koll så..

Av: Gäst

Gäst — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

bob marley har ju en son med en kvinna som han låg med efter en konsert..i sverige alltså..Lilleman

Av: Gäst

Gäst — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Kurre, idag 53, lyckades ta sig backstage efter en konsert i Stockholm och fick följa med på efterfesten. ”Jag minns att han sade att han älskade Sverige,” berättar Kurre entusiastisk. ”Det var liksom som hans andra hem – efter Jamaica, alltså,” fortsätter Kurre. ”Vi rökte lite ganja tillsammans och snackade lite om världen och så – han hade varit på många ställen i världen, men det var ändå Sverige som han återvände till mest,” förklarar Kurre.

Av: Gäst

Gäst — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Torbjörn, idag 47, satt i biljettluckan på tunnelbanestationen på Gullmarsplan när Bob Marley kom för att lösa biljett. ”Han verkade ha väldigt bråttom,” berättar Torbjörn, ”Han skulle åt Hagsätra till, vilket kostade tre och femtio på den tiden.” Torbjörn ler åt faktumet att han fick behålla växeln: ”Jo, jag minns mycket väl att han lämnade fram en femma och när jag började fiffla i växelkassan sade han helt nonchalant, 'Nah, jus' keep it, mon'.”