dagensskiva.com

48 timmar

Gästrecension

John Holm: Sordin
Sordin (LP) John Holm
1972
Metronome Records
10/10

På ett annat plan

Lyssna

Sök efter skivan

Vad säger dig ordet rockpoet? Är det en poet som råkar lira rock eller en rockartist med särskilt poetiska texter? Snarare det senare va? Men är inte alla musiktexter poesi, jag menar: Det är inte så ofta man sjunger en roman… eller ett kakrecept. Och hur är det med svensk rockpoesi (ibland känns ordet aningen pretentiöst), när föddes den?

1972 debuterade John Holm med ”Sordin”. Svensk populärmusik på svenska var då en ganska ny företeelse, Pugh Rogefeldt hade tre år tidigare släppt ”Ja, dä ä dä” och visat att det fanns ett alternativ till Beatles- och Elviskopior; man behövde inte skaffa artistnamn som Jerry Williams eller sjunga om Cadillacs och amerikansk high-schoolkärlek. Det fanns ett annat uttryck.

Måste varit en smärre sensation, tänker jag såhär 34 år senare och lägger i CD-utgåvan av ”Sordin”. Men, undra om inte omvälvningen blivit snäppet värre om Holm varit först på plan. Å andra sidan, utan Pugh hade han kanske inte vågat eller inspirerats till att ta steget. Säkert är dock: Många svenska artister har mycket att tacka John Holm för, och då speciellt ”Sordin” som betytt en del för deras karriärer och utövanden. Därom har bl.a. Lundell, Gessle, bob hund och ett koppel andra svensksjungande artister vittnat. Marie Frediksson har sagt att hon släpper allt om John Holm ringer. Denne svenska rockpoeters rockpoet?

Själv minns jag hur det vemodiga introt till ”Den öde stranden” (plattans första spår), trängde ur radions högtalare någon gång under åttiotalet. P3 sände en programserie under namnet Eldorado. På lördagar bar det suffixet Max och då var det dans som gällde, på söndagsförmiddagarna filosoferade Kjell Alinge i Lyx och på tisdagskvällen, mellan tio och tolv om jag inte minns fel, spelade Jan-Eric Sundkvist rock i Eldorado Rox. Och det var där, inklämd mellan en folkparksupptagning av Gyllene Tider och nyheter från TT, som Rolf Wikströms svävande gitarr och John Holms bräckliga röst gick rakt genom vad det nu är som måste passeras för att man ska blir berörd.

”Du plockar dina blommor ur en trasig poesi”, sjunger han i låten ”Min skuld till dig”, och det är svårt att inte tro honom. ”Sordin” är, alltifrån skivomslaget – där Holm sitter i luguber krogmiljö – till de avslutande pianoackorden i ”Ett enskilt rum på Sabbatsberg”, ett så splittrat verk att kontentan blir helgjuten. Allt verkar sönderslaget för att sedan med varsam hand blivit ihopsatt. Plattan andas förtvivlad längtan och blygsam resignation i ett och samma andetag. Han sjunger med en röst som skulle få Håkan Hellströms belackare till avbön och självräfst. ”Sordin” är på gränsen till det patetiska, utan att göra sig skyldig till övertramp. Den är himmelskt blå, nattligt svart och innerligt röd. Dess originalitet ligger inte på något speciellt plan och det är svårt att sätta fingret på vad det är. Den är helt enkelt på ett annat plan.

Som när Neil Young får till det.

Rockpoet eller inte, John Holms ”Sordin” har satt djupa spår i vår musikmylla. Han gjorde ytterligare två starka skivor inom loppet av några år, sedan var det tyst fram till 1988 då ”Verklighetens afton” kom. Därefter återigen tystnad, nu hade längtan till Amerika tagit överhand och han bosatte sig i Kalifornien. I september -98 hamnade han i fängelse som perifert misstänkt i en stöldhärva. Ute ur fängelset vände han hem till Sverige för mer musik, men till ”Sordins” höjder har han dessvärre aldrig nått, varken före eller efter denna återkomst.

Anders Edwartz, dagensbok.com

Publicerad: 2003-05-17 00:00 / Uppdaterad: 2003-05-17 00:00

Kategori: Dagens skiva, Gästrecension, Lördag, Recension | Recension: #1987

29 kommentarer

yeees

först Oregistrerad 2003-05-17 00:00
 

ja, äntligen blev jag först :-) mitt liv är komplett.

först Oregistrerad 2003-05-17 00:02
 

Åtminstone bättre än Ted Gärdestad. Men han ser likadan ut. :(

arg skåning Oregistrerad 2003-05-17 00:05
 

Underbar skiva som verkligen är värd betyget. Fixade nyss plattan och sen blir den recenserad här – mysko. Synd bara att recensenten inte beskriver skivan mer. ”Ett enskilt rum på Sabbatsberg” är riktigt mäktig att lyssna på.

En anmärkning bara – Roffe heter väl Wikström och inte Wickström..

r Oregistrerad 2003-05-17 00:17
 

”Ett enskilt rum på Sabbatsberg” får Bright Eyes att låta glättigt. Bra recension.

Mago Oregistrerad 2003-05-17 00:22
 

r: Ändrat nu. Tack för korrläsningen.

Fifi Nylander Oregistrerad 2003-05-17 01:08
 

Verkar riktigt gay.

T.T Oregistrerad 2003-05-17 01:25
 

HUR KAN NI RECENSERA SÅN HÄR SKIT?

SKAPLIG SOPA Oregistrerad 2003-05-17 03:38
 

>>>SKAPLIG SOPA: Försvinn från den här planeten och gör vår värld bättre!

AD Oregistrerad 2003-05-17 04:48
 

En av de bästa svenska plattorna som har sett dagens ljus. John Holm är fullt jämförbar med utländska vemodskollegor som Nick Drake och Tim Hardin. Plattan är utgången men finns i sin helhet på boxen ”Främmande natt 1967-1997″. Rekommenderas mycket varmt.

Hilly Oregistrerad 2003-05-17 09:27
 

För några veckor sedan hade jag inte hört nånting med John Holm. Men nu är Ett enskilt rum på Sabbatsberg ständigt spelad i min skivsplare.

SMÅLAND Oregistrerad 2003-05-17 09:30
 

Ja, man kan aldrig påpeka den här plattans storhet för mycket. För mig är det den bästa svenska skiva som nånsin gjorts. I sommar ska jag sitta på ängarna, titta upp mot den blå himlen och gråta till den, igen och igen och igen…

Fredrik Oregistrerad 2003-05-17 11:41
 

Det är svårt att få tag i den här plattan :-(

Jag vill hitta den på vinyl!

Cheyenne Oregistrerad 2003-05-17 17:58
 

inte så snyggt omslag

cowboy Oregistrerad 2003-05-17 18:55
 

äsch, jag har lite svårt att förstå hur alla kan gilla denna mer än de två påföljande. även om den är rätt bra. men enskillt rum… jag vet inte, lite föööör eh eh äsch..

choppin´ Oregistrerad 2003-05-18 00:55
 

Den Öde Stranden är en riktigt vass låt,, Gyllene Tiders modernare tappning från 1996 talar för sig själv

Per Oregistrerad 2003-05-18 19:48
 

Helt rätt betyg. Skivan är lika bra i dag som när jag köpte den för drygt 30 år sedan. Uppföljaren Lagt kort ligger är också en kanonplatta, medan tredje 70-talsplattan Veckans affärer är mer blandad, även om jag tycker att den är klart bättre i dag än när den kom. Då var man lite besviken på att den inte riktigt nådde upp till de två första.

Hackan Oregistrerad 2003-05-22 11:04
 

jonny jag kommer ihåg dig när du bodde hos edvin och majbritt på sommrarna du höll på hammamby då . jag har alla skivor som du har gjort du brukar visst prata med chatarina i bland hälsningar stig jag har kort på dig från den tiden.

stig söderlund Oregistrerad 2004-02-13 17:42
 

Svinigt bra skiva. Måste. ta. fram.

Medlem 2005-11-11 00:35
 

Jag vill inte vara den som är den, men det heter "undra<b>r</b> om…"

svampen Medlem 2006-09-28 10:57
 

Reflektionerna och visionerna från den tiden lyckas jag inte återskapa eller få idag. Det var något då som trots allt gav livet mening. Till och från plockar jag fram John Holm och givetvis är det så att den experimentlust och skapandeambition kombinerat med att att ”ge järnet” som där finns är unikt genuin. Jag har aldrig tröttnat på dessa JH-Plattor.

Roger Oregistrerad 2008-06-20 20:38
 

Tipsade nyss om ”Ett enskilt rum på Sabbatsberg”, som är en av de bästa svenska låtarna genom tiderna.

Gorillan Oregistrerad 2008-06-21 02:43
 

John Holm är min gud.

svino militär Oregistrerad 2008-09-26 02:46
 

nyligen upptäckt denna fantastiska svenska artist!!! helt klart bland det bästa som har kommit fram i sverige på svenska. johan-80

johan lindberg Oregistrerad 2008-12-17 19:21
 

Jag kommer på mig själv med att sjunga ”Den öde stranden” när jag är ute på mina kvällspromenader med hunden.
Ibland kommer tårarna, beror inte på min sånginsats utan det är mer att texten spelar på mina känslor.
Känner riktigt vemodet i denna ruskiga november månad.
En kanonlåt som aldrig lämnar mig, hoppas jag.

Janne Oregistrerad 2009-11-13 16:37
 

Sjukt bra skiva. Fler borde upptäcka den. Boxen är helgjuten.

Patrik Oregistrerad 2010-12-26 19:55
 

”Får man leva för det?” är magisk.

Stefan Oregistrerad 2012-12-25 02:25
 

veckans affärer är den bästa svenska skivan någonsin främmande natt som beskriver 70talets kaos. John Holm är den största artist vi haft i Sverige hans texter och musik. Det är skandal att inte TV4 har bjudit in honom till så mycket bättre.

lars lennartsson Oregistrerad 2016-03-14 13:34
 

An LP that would have resonated greatly outside of Scandinavia were it to have been written and sung in English. This is not to say that Sweden is a provincial cultural outpost, only to say that its reach is limited by the spoken word. For better or worse so many great talents don’t find the worldwide audience they deserve because of limited marketability.

I would love to see an english language cover of B4 issued.

Beowulf Oregistrerad 2016-11-22 05:43
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig