Recension
- 100th Window (cd) Massive Attack
- 2003
- Wild Bunch/Virgin
Mazzzzive (Attack)
Lyssna
Externa länkar
- Massive Attack
- Apsnygg, förstås. Men min webbläsare verkar inte vara riktigt kompis med funktionaliteten.
Etiketter
Jag misstänker att de flesta musiker vill få till en klassiker någon gång. Ett album som alla framtida skivor i genren kommer ställas emot. Men kanske inte debuten. För då kommer alla uppföljare också jämföras med den.
Blue Lines från 1991 skapade Bristolscenen helt på egen hand. Den var också den viktigaste skivan för det som kom att bli triphop några år senare. Och i min bok är Blue Lines ett av de bästa album som gjorts. En klassiker.
Förmodligen visste inte 3D, Daddy G och Mushroom riktigt vad de ställt till med när de blivit klara med Blue Lines. Sagolikt vacker soul i Unfinished Sympathy och Hymn of the Big Wheel frontalkrockade med klaustrofobiska mardrömsavgrunder som Safe from Harm och Five Man Army. Tricky och Shara Nelson kastades ut i rampljuset och Horace Andy upptäcktes av en helt ny generation.
En smältdegel som kom att sammanfatta hela nittiotalet.
Uppföljaren Protection spände inte över ett lika brett spektrum, men var bitvis helt fantastisk. När det sedan var dags för Mezzanine hade något hänt. Dubutflykten från Protection hade förbytts mot en busslast elaka gitarrer. Inte riktigt min påse, även om det även här fanns undantag: Angel och fantastiskt vackra Teardrop.
Sedan dess har det mest blivit lite remixer och några strödda spår (som I Against I med Mos Def). Dessutom har gruppen blivit en medlem kortare i och med att Mushroom hoppade av. Han var inte nöjd med det spår Massive Attack slagit in på med Mezzanine och han var framförallt inte nöjd med vad de andra två ville göra med hans stora bäbis – den låt som kom att bli Teardrop. Valet av Cocteau Twins Elizabeth Fraser som sångerska i synnerhet.
Så numer består gruppen alltså av Daddy G och 3D. Fast Daddy G har varit mest upptagen med att skaffa barn och få ordning på sitt liv, så han har inte varit inblandad arbetet på 100th Window (även om han ska vara med under turnén). Med andra ord är det här egentligen en soloskiva från 3D. Till sin hjälp har han haft Mezzanine-producenten Neil Davidge.
Mezzanine, tänker jag. Gitarrer, tänker jag.
Det är både rätt och fel. För det här är egentligen Mezzanine en gång till. Fast utan de distade gitarrerna. Och tyvärr också utan det som var så bra med Blue Lines och Protection. Visserligen har Massive Attack på varje album flyttat sig längre och längre bort från melodierna, men den här gången har 3D i princip tagit allt som överhuvudtaget liknar något melodiöst och hinkat ut det genom fönstret.
Det mullrar på långt ner i basregistret, men utan att det känns i magen. Istället puttrar det mest på lite lagom ljummet, i samma makliga tempo, hela skivan igenom. Sinead O’Connor gör sin grej och hon ett okej jobb. När extramedlemmen Horace kommer in är det faktiskt smått fantastiskt, men eftersom musiken är så ointressant sugs även hans underbara röst ner. 3D gör en stor del av det vokala själv, men det som var coolt med hans röst tidigare blir bara trist när han är själv.
Och ”trist” är också ordet som bäst sammanfattar 100th Window. En trist, jämntjock matta – ibland med lätt arabiskt mönster. Det finns ungefär inget som sticker ut. Opersonligt och oengagerande. Och när det dolda extraspåret visar sig bestå av tio minuter… ja, ljud, då har jag tröttnat för väldigt länge sedan.
Det jag misstänkte efter Mezzanine förstärks ytterligare med 100th Window: att gruppen förlorade sin viktigaste medlem när Mushroom gick. Det finns faktiskt inget som gör det värt att kolla in Massive Attacks senaste skiva.
Och sist ett litet tips till Daddy G: Låt inte graffitikillen göra allt nästa gång.
Publicerad: 2003-02-10 00:00 / Uppdaterad: 2008-02-08 22:51
31 kommentarer
nämen, är jag först?
#
Sicken gammel hänsynslös sågning.
#
är det inte en logisk kullerbytta att ett album från -91 sammanfattar hela nittiotalet?
#
Mezzanine är och förblir ett mästerverk i mina och många andras ögon…som det stod i någon recension, sviten på de inledande fyra låtarna på Mezzanine är svårslagen.
Håller med om 100th Window dock…borta är allt som överhuvudtaget skulle kunna sticka ut, enda hyfsade låten är ”Everywhen” pga ett trots allt rätt skönt sound. Varför låter 3D som en nerknarkad tonåring numera? Han gjorde ju sin grej så bra på Mezzanine…snyft.
Synd men sant att det inte blev bättre…
#
måste bara säga att ja fattar inte vad alla ”musiktyckare” har emot mezzanine, den enligt mig klart bästa skivan do gjort. men ja håller med om att 100th window är lite trist. vet inte hur kul dom blir på hultsfred i sommar egentligen!!!
#
håller med ayn alltså… hi hi
#
Massive Attack anno 2003 != Massive Attack 1991. Visssa (de flesta) saker förändras, oavsett om man vill det eller inte. Jag skulle gärna, ur ren tanklöst perspektiv, ha en ”Blue lines”, en ”skön” skiva, till från alla tre tillsammans (kanske kunde de också vara sams?) men det är varken realistiskt eller önskvärt. ”Blue lines” var -91, ”Mezzanine” -98 och ”100th window” i allra högsta grad 2003, enligt mig. Jag kan inte förneka att den sistnämnda är det svagaste albumet hittills i sviten, men speciellt dåligt är det inte. Melodierna finns där, man får bara leta lite djupare, och oavsett hur corny det låter har Del Naja fångat samtiden riktigt duktigt på sina ställen. OK, jag är hopplöst kåt på grafittikillen. Ungefär lika mycket som jag var på Mushroom. De är geniala på två olika vis och jag är bara glad över att de slipper samsas om samma dusch längre. Efter tre dagar med skivan är det en 6/10 och betydligt mer sammanhållet och vackert än jag befarat. </pretto>
#
”fångar samtiden?” ursäkta, men 100th window stinker unket och daterat 90-tal. tyvärr…
#
listar massives skivor:
1.mezzanine
2.blue lines
3.100th window
3.protection
tycker att det är den sämsta skivan dock tillsammans med överkattade protection men jag tycker det är fel att jämföra med en debut som inte bör ha så mycket gemensamt med…1991 till 2003 tolv år…skulle nog ge skivan 6-7 av 10 väldigt mörk men allt växer…
#
Mezzanine är helt värdelös…
#
Mezzanine är verkligen ingen bra skiva. 'Teardrop' är fenomenal, men resten håller inte alls sama klass..
#
daniel: Många av låtarna beskriver både ljud- och textmässigt min verklighet som den varit det senaste på ett skrämmande bra sätt. Det är allt jag kan utgå ifrån.
dimance russ: Precis, jag håller med dig till fullo (förutom listan ^_^).
#
Mezzanine är ju fan en av de bästa skivorna som har gjorts nånsin alla kategorier. Och jag är skeptisk till folk som bara diggar de 4 första låtarna. Du luktar lite väl mkt AMG. Låt 6 & 7, Dissolved Girl och Man next door är ännu bättre.
#
Bra recension. Jag litar på Ola och struntar i ”100th Window”. ”Mezzanine” var en riktig surdeg och den här verkar vara ännu värre.
#
50 CENT!!!???
#
Crisse: Man kommer inte ifrån att de fyra inledande låtarna är ruggigt bra. Det betyder inte att resten av skivan inte är det…bara fyra låtar räcker inte för att det ska vara ett mästerverk, vilket det ju är ;)
Enda som jag nog gärna kunde skippat är Group Four…men sånt där är från person till person.
#
”Jag misstänker att de flesta musiker vill få till en klassiker någon gång.”
…skarp iakttagelse.
#
”i min bok”, ”inte min påse”? Direktöversättningar av idiomatiska uttryck börjar kännas ganska fånigt nu, hitta på egna istället.
#
alla låtar på skivan inklusive special cases är riktigt bra, förstår inte vaför alla kritiker vill ha en ny blue lines, ungefär som att man vill ha tillbaka tidiga titiyo och neneh cherry, njaaa hellre en till mezzanine som du säger men du verkar inte ha gett skivan en ärlig chans, visst daddy g mörka röst sakans i kontrast till 3d:s men det är fortfarande en bra skiva, lägg märkte till ordet bra, jag skrev inte mycket bra…
#
diamanche: Jag skulle önska att jag inte gett skivan en ärlig chans. Men faktum är tyvärr att jag faktiskt lyssnat fler gånger på ”100th Window” än de flesta skivor jag recenserar. Jag hoppades att jag skulle hitta nyckeln in. Men när den inte ger mig någonting ens efter upprepade genomlyssningar med hörlurar, ja, då är något riktigt fel. Nerven saknas, helt enkelt.
Hade det här inte varit ett Massive Attack-album hade de flesta nog inte ens brytt sig att lyssna igenom det två gånger.
#
jag har inte läst en lika massuppfittad recencion av en så här bra skiva sedan slitz recension av kid a där man kallade soundet för spanska gitarrer och drun n´bass.
#
cervix uteri: Hahaha, Touché! Applåd! Bravo!
#
skivan är asbra.. men det tar säkert en månad innan man fattar..
#
Ola har helt, helt rätt i precis ALLT han säger i dem här recensionen.
Trés impressive…
#
med lite tur har de sparat hitsen till uppföljaren som ju ska komma senare i år, att de skickar ut 3ds ”svåra” soloplatta som dom vet ingen kommer haja först för att ta ner allas orimliga förväntningar liksom. Annars kunde de ju släppt 100th under annat namn när bara 3d har gjort den. Hur som helst är 3d världens koolaste europé och a prayer for england o special cases är grymma låtar. Dessutom är det faktiskt lite roligt att gorillaz-2d körar…
Topplistan
1. Protection
2. Blue Lines
3. 100th Window
4. Mezzanine
5. No Protection
#
tricky är grymmaste från europa eller björk och pj harvey
#
och jag har verkligen svårt att tänka mig att den är så jävla värdelös.
#
Alla är så dumma mot 100th window, jag tyckte faktiskt den var över mina vildaste förväntningar.. Jag hade aldrig någon behållning av varken blue lines eller protection, men den här är massive attacks näst starkaste skiva efter mästerverket mezzanine.
Kul att Sinead får medverka, hon är en av mina favvisar…
Jag gillar butterfly caught och special cases bäst
#
jag tyckte skivan var jättebra…skön utveckling från förra. helt klart 8 glada john av 10.
hejdå.
#
Gud vad spännande att veta hur enskilda nätanvändare rankar ett bands fyra skivor inbördes…! Mer sånt!
#
Jag är böjd att hålla med om vissa av dina kommentarer angående 100th window men vill dock påpeka att jag tycker "butterfly caught" är fantastisk, kanske det starkaste Massive har producerat. Det är en oerhört ren och vidsträckt ljudbild som presenteras på denna skiva och som kommer fram extra tydligt i butterfly… För min del blir musik mer och mer intressant ju mer introspektiv och mörk den är. Jag anser, i motsats till de flesta, att Massive Attack har förändrats i rätt riktning från och med Mezzanine. Dock tycker jag att de (3D) misslyckats att hålla en hög kvalitet på den senaste skivan men ingen kan väl komma och påstå att "butterfly caught", "prayer for england" och "antistar" inte håller en hög standard, både musikmässigt och produktionsmässigt?
#
Kommentera eller pinga (trackback).