Kommentarer till Bob Dylan "The Bootleg Series Vol. 5 Bob Dylan Live 1975: The Rolling Thunder Revue"

Av: Tema: Bob Dylan | dagensbok.com

Tema: Bob Dylan | dagensbok.com — Fri, 09 Oct 2009 10:17:30 +0000

[...] The Bootleg Series Vol. 5 Bob Dylan Live 1975: The Rolling Thunder Revue The Freewheelin’ Bob Dylan Modern Times [...]

Av: Chrissa

Chrissa — Tue, 07 Oct 2008 23:36:45 +0000

Kan aldrig på påminna mej att Dylan har på nåt sätt försöka tolka Woody. Däremot tog han dennes tradition ett steg vidare, inte mer. Men redan tidigt lämnade Dylan Woody’s arbetarkamp (lyssna på My Back Pages och Last thoughts on Woody Guthrie t ex). det här började hända efter andra plattan, runt 1962-63. Nu gick Dylan vidare och lämnade Guthrie för att bli mer och mer självständig. Låtarna förändrades och texterna från att ha tagit upp konkreta fall av orättvis behandling av människor från makthavare och institutioner till mycket komplexare teman där konflikterna handlade mer om strömningar och värderingar i tiden som hotade och hindrade individens inre utveckling. Alltså det som man kallar protest var en mycket kort period i Dylans artisteri och ett fack som han hatade att bli inramad i. Jag menar, kunde han bli mer tydlig än i It’s All Over Now Baby Blue. Då hade han för länge sen lämnat det där bakom sej. Men antagligen kände han att var tvungen än en gång försöka förklara för folkmusikpuritanisterna att nu är det fanimej dags att ”strike another match, go start anew And it’s all over now, Baby Blue.”. Hade man lyssnat på It Ain’t Me, Babe, Restless Farewell eller My Back Pages hade man sett det komma redan 1963-64 och inte hade behövt skrika ”Judas”. Snacka om att inte hänga med – då ska man fanimej hållar truten tills man är tillbaka på mattan…

Av: Viktor E

Viktor E — Thu, 03 Apr 2008 17:17:18 +0000

Jag tycker det är en dåligt skriven ”recension”. Många löjliga metaforer och utlägg som inte är relevanta. Du erkänner att du inte känner till så mycket av Dylan, det är okej, men att då hävda att den här bootlegen förmodligen är det bästa av dylan, jag förstår det inte. Det är ett fantastiskt album men att kalla det det bästa av Dylan är bara naivt. Förutom hans otaliga, fantastiska studioalbum (Han kan spela in bra skivor också) så är live 1966 från ”royal albert hall” en otroligt bra skiva som förtjänar 10 och som ärligt talat är bättre än den här. Låt någon annan göra recensionerna och fokusera mer på just recensionen av skivan!

Av: claypool

claypool — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

primus…

Av: shakey

shakey — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Imponerande lite man kan skriva om själva musiken i en recension. Tänk inte ens på att köpa denna om ni inte har Live 1966.

Av: Alias

Alias — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Jag har ett annat förhållande till Dylan. Han har gjort 10-15 studioalbum jag inte skulle klara mig utan och förstår inte riktigt poängen med samlingar. Jag köpte denna live nyligen och har inte hunnit lyssna in mig. Första intrycket var inte starkt. Liven från -66 känns för tillfället mycket starkare.

Av: Fimpen

Fimpen — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Om inte Dylan är den största, vem är det då? Jag håller med om att ”Royal Albert Hall”-bootlegen är lite vassare men det här är också jättebra, särskilt om man gillar Desire. 9/10

Av: Gimmedatharpboy

Gimmedatharpboy — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

När Dylan tar fram munspelet så blir det lätt disharmoniskt ….

Av: Bubba

Bubba — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Gillar inte recensentens snack om att detta skulle vara en ”samling”. Det är det inte, detta är en liveplatta för fan. Och bra är den, minst lika bra som Live 1966!

Av: HJ

HJ — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Usel skiva

Av: Ruben Remus

Ruben Remus — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Detta är inte en samling – det är en liveupptagning som förhoppningsvis speglar en något annorlunda turné. Och om man tolkar Dylan som ”protest” i den stora utsträckning som skribenten gör har man missat synnerligen mycket i Dylans verk. Jag hävdar nog att Rimbaud har betydligt större inflytande än Woody på merparten av låtarna.

Framförandet av låtarna här är för övrigt rätt intressant – en avskalad variant av soundet från Desire, som kom att utvecklas ytterligare under perioden för att nå sin fulländning (?) på den råare Hard Rain-liven.

Men nu pratar jag för mycket!

Av: nobody

nobody — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Desire… Det var kanske ett öde, men en dag hade jag den. Jag lyssnade och insåg att det här kanske var världens jävla vackraste skivjävel. Lyssna på sista låten ”Sara” och bli kär

Av: Big Police

Big Police — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Bob Dylan har gjort några av historiens bästa fullängdare. Och han är världens störste sångare. ”The Picasso of Song”, som den gode Leonard Cohen en gång dubbade honom till. Denna livesamling (det är ju trots allt en kompilation av flera konserter)är hemskt bra, 10/10 faktiskt. men en dag kommer världen att förstå att sina riktigt stora (RIKTIGT STORA) dagar, dom hade Bob Dylan hösten 80, våren 1995 och hösten 2002. Skaffa er de två cd-r skivorna med Dylans konsert från Denver den 26 oktober i höst – för den kommer inte i flashig Columbia/Sony klädnad förrns om en sådär 20 år. Upptäck vad artisten Bob Dylan gör idag!

Av: Tommy

Tommy — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Att säga att Dylan gör sig bäst live kan jag inte riktigt förstå, där jag tycker han oftast låter trött och vill av scenen. Att inte förstå sig på dylans sång är inte så konstigt numera då det mesta inklusive frigolit-proggare modifierar röst och sång. Säga vad man vill men Dylan är en utmärkt Woody tolkare.

Av: persson

persson — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

för alla er som tvekar; den här skivan är fullständigt monumental! lyssna på ”it ain't me, babe”, lyssna och älska… hela skivan är alldeles alldeles underbar!

Av: Gurra P

Gurra P — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

”dylan mår kanske bäst på samlingar…” herregud människa. inte ens hans 4 cd samling innehåller allt bra som han har gjort

Av: Arvid

Arvid — Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000

Jag säger det så här, denna skivan är minst lika bra som live 1966.