Felspel på pianot och en röst som bryter i de högre registren a’la Håkan.(inget negativt utan det här är BRA) Men fyyy faaa* om man inte får gåshud när Konstantine kliver ner för trappen..i underkläderna tillråga på allt.

Ohyggligt roligt att se denna recension då jag nog inte kan påminne mig sett dom nämnas alls i sverige förr.

Jag tyckar att man behöver en referens när en skiva recenseras. Att ta in sommargäster är egentligen förkastligt då dessa i nio fall utav tio väljer att bedömma en skiva de gillar utav hela sitt hjärta. Däremot kan bedömningsgrunden, alltså recensentens egna förhållningspunkter vara helt och hållet díversifierade från den stora allmänhetens.

Det är då bättre att profiliera ett begränsat antal recensenter som läsaren vet var de har istället för att ta in en helt obetydlig wannabe, exempelvis avsändaren ”Mikael Håkansson”, som i sin iver att ”finnas med på det stora internet” ger vilken politiskt riktig skiva som helst ett högt betyg.

Sommargäster är kanske ett berömvärt initiativ men knappast professionellt.

Om du inte gillar att andra än kändisar och experter får komma till tals här behöver du inte gå in på sidan överhuvudtaget.

För det andra:

Har du, Peter Larsson, skickat in en egen sommarrecension och in i det sista hoppats på att få den publicerad på dagensskiva.com?

För det tredje: POLITISKT RIKTIG?!! Lyssna på Wizo – ”Uuaarrgh!” och försök avgör huruvida den är politisk riktig eller inte. Med tanke på att den tyska regeringen stoppade 7 låtar av 20 och antagligen hade hoppats på att stoppa ett par till (”Kopfschuss”, ”Tod Im Freibad” och ”Raum der Zeit”) så kanske det är dags att tänka om.

För det fjärde:

Vill jag tacka de föregående för deras stöd.

För det femte:

Hur många av de ”vanliga” gästrecensenterna har valt att skriva om en skiva de inte ”gillar av hela sitt hjärta”? Den enda jag kan komma ihåg är Burning Heart-Muddas Recension av Goo Goo Dolls.

För det sjätte:

Vad menas med ”sin iver att ”finnas med på det stora internet”"?

Men det här sättet gör ju nyfikenheten större, så det kanske är positivt.

Peter Larsson gillar att överraska. Vem minns inte, för att ge några exempel, hans tidigare inlägg ”Fruktjuice – nej tack!” och ”Bada badkar – är det manligt?” Denna gång har Larsson valt att dryfta sina tankar kring ett garanterat kontroversiellt ämne – sommargäster. Larsson inleder sitt litterära fälttåg mot dessa, som han ser det, tvivelaktiga små smurfer genom att ge prov på sitt sinne för den inte bara konkreta, vardagsnära debattformen, utan även den närmaste metalyriska retoriken och dess användningsområden. ”Last days of summer? När slutar sommaren?” frågar han sig, och som läsare är det svårt att inte stanna upp och fundera över vad han menar med detta (är det månne när sommargästerna tagit slut..?).

Nyfiken läser man vidare, och kontrasten blir givetvis stor då vi rör oss från dessa inledande, svävande, närmast esoteriska rader til det betydligt mer sakliga och hårt hållna innehållet i det första stycket. Larsson går ut hårt och menar att sommargäster är förkastliga eftersom de tenderar att tycka om de skivor de recenserar. En positiv sak (”Däremot” kan…) tycker dock Larsson att det finns – nämligen att gästernas förhållningspunkter är varierade (diversifierade) från allmänhetens. Och där får vi väl hålla med honom. Det är onekligen positivt med ett rikt utbud av bedömningsgrunder.

I det andra stycket får vi ta del av Larssons tankeläsarförmågor. Tack vare sina extrasensoriska talanger vet han att dagens gästrecensent inte bara offrat sin objektivitet i ivern över att se sitt namn på en sida på internet, utan även fegt låtit sig frestas av en politiskt korrekt skiva, för att på så sätt maximera chansen att få vara med. Larsson ser dock med sin stålskarpa blick rakt igenom kejsarens nya kläder och avslöjar Håkansson som den obetydlige wannabe denne är. Det känns tryggt.

Larsson avrundar snyggt med att avfärda idén om sommargäster på grundval av dess brist på professionalism. Man förstår att Larsson själv är en baddare på professionalism. Inte minst sluter vi oss därtill på grund av raderna i det andra stycket, där han på ett professionellt sätt avslöjar dagens recensents egentliga motiv.

Allt som allt är det en underbar inlaga, och den får betyget 10 av 10! Amen.

recensionen var bra, och jag önskar att jag likt mikael kunde få upptäcka ett stycke sorgsen pianomusik på en vidsträckt väg ute i ingenstans mitt under ihållande höstregn. det måste ha känts magiskt, på något vis.

har du fått tag på ngt av deras material här i sverige? brukar ju vara lite halsvårt att få tag på skivor o dylikt från band som man upptäcker utomlands, så att säga. jag skulle vilja höra den där om konstantine.

Låten ”Konstantine” finns ju tyvärr bara med på samligen ”Welcome To The Family”, vet inte om den går att få tag på i sverige.

Låten finns att ladda ner på mp3.com om du är haj på hur det fungerar.

Den andra versionen spelades in i studion och är enligt mig den bättre.