Det här är skotsk lite drömsk popmusik som jag ogärna kallar twee, men som oftast är snäll och lite skev. Några låtar är större ljudbyggen med svepande syntar och full sättning, men de är så fluffiga att de inte stör alls. Det blir musik som passar bra när man är trött och lite småglad, sent, sent på natten eller på söndagar strax innan måndagen kryper in i medvetandet.

Vardagsrealismen i vissa texter blir lite fånig, men det kan jag bortse från. Polaren skrattade åt mig vid tillfälle och frågade om en av texterna han råkade höra är ironisk, när jag svarade att det nog inte är så blev han tyst och gick från rummet. Det är talande, kanske inte för alla, men för mig. Jag känner inte som honom, men bra nära.

Ballboy blir aldrig riktigt mörka som Arab Strap kan vara, men inte heller så mesiga som Belle & Sebastian blir ibland. Å andra sidan tror jag inte att de kommer bli stora som nåt av banden. Den är knappast det säkraste köpet du kan göra, men begagnad kan den kännas som ett riktigt kap. Särskilt om du inte hört Ballboy tidigare.