Recension
- This Is (CD) Stina Nordenstam
- 2001
- Independiente/Sony
Oväntat väntat, överraskande
Lyssna
Externa länkar
- Stina Online
- Den officiella sajten är oväntat färgglad.
- Independiente
- Det engelska bolaget som numer huserar Stina.
Det finns en samling artister jag aldrig trodde att jag skulle få för mig att säga, skriva, tycka eller ens tänka har blivit förutsägbara. Stina Nordenstam har alltid överraskat mig. Åtminstone varannan gång. ”And She Closed Her Eyes” var kanske en logisk fortsättning på debuten ”Memories of a Color”, men ”Dynamite” var oväntad och ”People Are Strange” lät kanske som en naturlig vidareutveckling, å andra sidan var valet att spela in just de coverlåtarna som en blixt från klarblå himmel.
”This Is” är inte en överraskande skiva. Det är oväntat.
Med tanke på titeln är det kanske inte så förvånande. Det här är Stina Nordenstam, vilket du vill eller inte. Titeln antyder att hon äntligen accepterat sig själv som den hon är. Nu är det upp till dig och mig att göra detsamma. För oss som väntat oss ännu en överraskande vändning. Ännu en ny sida. För oss är det nog som svårast att acceptera.
Musikaliskt och produktionsmässigt är ”This Is” mer av en fortsättning på ”And She Closed Her Eyes” än ”People Are Strange”. Samtidigt hade den här skivan aldrig låtit som den gör om det inte vore för de båda föregående. De oljudsattacker och mörka irrgångar som präglade dem bryter allt som oftast fram genom de den här gången något snällare arrangemangen.
För hon gör det inte lätt för sig, Stina. Det är ju inte så att hon börjat göra utslätad vispop helt plötsligt. Nej, själen sitter fortfarande utanpå huden och det gör fortfarande ont att lyssna på Stina Nordenstam.
Jag tror aldrig jag hört henne så uppsluppen och lycklig som i ”Lori Glory”.
Jag radar upp motsatser och svävar på målet. Så är det väldigt ofta att lyssna på Stina Nordenstam. Det är svårt att få grepp och förklara. Alla skivorna har sakta men säkert blivit en del av perioder i mitt liv. De har inte tvingat sig på mig, snarare funnits till hands och sakta men säkert vuxit till omistliga. Så, trots att jag väntat med att skriva den här recensionen är jag inte säker på att jag är riktigt mogen uppgiften än.
Nej, Stina Nordenstam är inte förutsägbar. Det var bara något jag inbillade mig.
Publicerad: 2001-12-05 00:00 / Uppdaterad: 2001-12-05 00:00
21 kommentarer
Nordenstam är en sån som jag borde gilla, hon skulle passa utomordentligt i min skivsamling. Men det går inte bara…tycker det är urtrist och pretentiöst.
#
Ljuvlig skiva.
Att hon är vansinnigt vacker gör inte saken sämre.. :P
#
Fan vad trött jag är på såna kommentarer Mårten…
#
Håller definitivt med Anna, det här är verkligen sövande tråkigt. Och hennes röst sedan… Kallas det att sjunga?
#
Stina är alltid Stina
#
här var vi kritiska! det enda jag vet är att dynamite är ett bra stämningsfullt album med en hackig och olyssningsbar sista låt (iaf på min skiva).
#
Jag tycker att musik som succsessfully uttrycker känslor är svår att avfärda. Dock kan det vara jävligt jobbigt att lyssna på musik som uttrycker negativa känslor, typ hat. Stina har faktiskt gjort ett gäng jävligt stämningsfulla låtar. Om jag vill känna mig lite melankolisk så är hon alltid bland mina favoriter, med låtar som He watches her from behind. Sen är hon aktuell för mig nu, eftersom I see you again är typ världens bästa julsång.
#
Angående den här skivan dock, så tycker jag att ni kan lita på Patrik.
#
en av årets skivor
#
anna: ooh.. är hon 'pretto'? så osvängigt.
#
Ohh armitage – det behöver det inte alls vara. Majoriteten av min skivsamling skulle säkert kallas pretto av många. Men Stina…näää. Och jag har försökt. Kanske, kanske ger henne en chans till. Vilken låt ska jag försöka med? Och skippa allt från ”And she closed…” för den har jag.
#
Anna: jag vet precis vad du menar. Försökte också lyssna på Stina utan jättestor framgång. Ända tills jag köpte ”Dynamite” som ett sista desperat försök. Där finns riktigt bra låtar (tips: ”Dynamite”, ”The Man With The Gun”), och låtarna är i allmänhet mer fokuserade än på de två tidigare skivorna.
Det var tack vare ”Dynamite” jag kunde gå tillbaka till ”And She Closed Her Eyes” och upptäcka ”Crime”, en av de vackraste svenska sånger som gjorts.
#
Ola, du har så rätt. Crime är en låt att somna till var natt. Varvad med I see you again…
#
Tycker hon sjunger som en kratta den där Stina. Hon är lika dålig som Björk.
#
Stina är Sveriges bästa sångerska och låtskriverska. Ingen svensk solo artist kan matcha henne…tycker jag i alla fall.
#
hon är världens bäsdta text författare!!
#
snina. björk gjorde en av nittiotalets bästa skivor och många av nittiotalets bästa låtar. och så kommer du här och säger att hon är dålig. shieze
#
stina är underbar! vacker och begåvad!
#
Stina är bäst! Underbart att det finns kvinnliga artister som gör sina egna låtar, vågar sjunga annorlunda och behåller sin integritet. Hon är den enda. Den nya skivan är helt otrolig.
#
jag köpte ”this is” på skivrean på åhléns för några dagar sedan. hade egentligen aldrig lyssnat på stina innan, men jag gillar verkligen skiva. och ”keen yellow planet” är så bra. fan, det här är ju en jättebra skiva ju. varför har ni inte förstått det?
#
Vet inte vad jag ska tycka…Låtar som t.ex. Trainsurfin är fan i mig något av det bästa jag hört på länge medan det ändå finns ganska mycket material som behöver omarbetas…
#
Kommentera eller pinga (trackback).