Johan Johansson är samlad på en dubbel-cd med 38 låtar. En imponerande samling som spänner sig från 1982 och framåt. KSMB har samlats tidigare, varför det är låtar med Strindbergs, John Lenin och Johansson solo som står i fokus den här gången.

Johan Johansson är en centralfigur i svenskt musikliv. Förutom att han varit med i några av de mest betydande banden från den ursprungliga punk-eran, har han hjälpt fram andra artister. Stefan Sundström och Lars Winnerbäck har Johan Johansson att tacka för mycket. Dessa har fått större genomslag som artister än Johan Johansson själv.

Därför är det extra skönt att det är Johan Johansson som själv är i fokus den här gången. Samlingen är gedigen och innehåller mycket läsvärd information om hur låtarna kom till. En rad sköna berättelser med både humor och allvar, från en man med bra blick för vad som händer i samhället.

Som låtskrivare är Johan Johansson en man med fler ansikten. Det väl kända är hans punk- och rockbakgrund. Han gör raka, enkla och direkta låtar som lyft både KSMB, Strindbergs och John Lenin. De kanske inte alltid känns dagsfräscha i produktionen, men får i alla fall mig att inse att jag missade något när jag bara lyssnade på Ebba Grön som liten.

Men han har också gjort ett gäng sköna låtar i gränslandet progg/country/visa/rock under den senare delen av karriären. Dessa låtar har dock inte nått lika långt som låtar med exempelvis Sundström och Winnerbäck. Synd, eftersom låtar som ”Världens bästa dåliga exempel”, ”Josef och Maria” och ”Tango i pampars land” är fullständigt fantastiska både i text och musik. Klockrena texter i direkta låtar. Något att upptäcka för många.

Som textförfattare förtjänar Johan Johansson också mer uppmärksamhet. Under hela karriären har han uppmärksammat orättvisor, stora och små funderingar och attityder i en allt kallare värld. Med flyt i språket lyckas han ofta få till formuleringar som är både vackra, roliga och ibland ren konst. Som i följande tango om trafiksituationen i Stockholm:

”Jag har en liten liten son som heter Frasse
Han har en liten liten spade i sin hand
Jag har en mycket större, mycket tyngre kasse
Ifrån affären där vi varit jag och han

Men den här stan den är ju bara gjord för bilar
Och dom tutar och dom ilar
Och dom tränger sig förbi
Så ska vi hem då får vi springa som små tettingar
För platta föredettingar det vill vi inte bli

Och om ett tag när lille Frasse lärt sig prata
Då får vi höra vad vår människosyn fått fram
För han vet inte något om Rio de la Plata
Men om hur det är att vara barn i pampars land”
- Tango i pampars land

Det finns flera texter som fastnar i mitt huvud och för varje ny genomlyssning slås jag av hans förmåga att göra snygga formuleringar och ordvändningar. Som alltid känns genuina. Som om de kommer direkt från hjärtat.

Det finns flera anledningar att köpa den här samlingen. Den är ett dokument över ett land och en tid. Den innehåller bra musik och fantastiska texter.

Johan Johansson är så mycket mer än den välklädde(?) mannen vid Stefan Sundströms sida. Han är en motor i svenskt musikliv och en skildrare av svensk samtid som förtjänar långt mycket mer uppmärksamhet. Den här samlingen är en utmärkt ingång i hans lilla svarta värld för den oinvigde. Dessutom med en human prislapp.

Det finns 38 skäl till att köpa ”Sånger ur trähatten 1982-2000”. En av de bästa samlingar jag hört på länge. Köp inte Smokie till mamma i julklapp. Köp Johan Johansson istället.

In i den ändlösa glädjen.