Bill Hicks var ståuppkomiker. Bara det att han förhöll sig till Jerry Seinfeld ungefär som The Clash förhöll sig till Rod Stewart. Bill Hicks tog sin komedi på allvar; han var jävligt förbannad på hur världen såg ut, och utformade något han själv kallade ”the comedy of hate”. Hatet riktade sig mot religiösa fanatiker, republikaner, icke-rökare, patrioter, förbudsivrare, rednecks och idioter i största allmänhet.

”Rant in E Minor” blev hans sista platta, inspelad under några av hans allra sista framträdanden och utgiven efter hans död. Det blev också hans bästa, argaste skiva. Bill hade cancer, obotlig sådan. Han var helt på det klara med att han bara hade några få månader kvar att leva. I stället för att tappa modet och dra sig tillbaka för att dö gav han sig ut på en sista turné, besatt av tanken att säga allt han inte hunnit, vågat eller tillåtits innan. Döda män behöver inte bekymra sig om stämningar eller bannlysningar.

Resultatet är en skiva som under långa stunder inte har mycket med komedi alls att göra – Bill står på scenen med cigaretten i mungipan, håller frenetiska monologer om allt från droger till Kennedymord, och ger fullständigt fan i om någon tycker det är roligt. Ibland ligger publiken dubbelvikt av skratt, men lika ofta sitter de knäpp tysta och inte sällan buar de eller går sin väg (att driva med abort, politik och religion är inte så populärt i USA). Bill bryr sig inte, han har något att säga och han tänker inte sluta förrän de släpar honom av scen.

Han bankar in sina poänger: vi blir lurade allesammans, vi låter oss styras av maktgalna, korrumperade ledare, vi sitter i koma framför TV:n och låter oss bli underhållna av artister som säljer sig till den som betalar mest, sväljer blint allt de säger till oss, avlar barn i tron att allt blir bättre när de tar över i stället för att göra något själva. Några exempel:

Bill om abortmotståndare:
If you're so pro-life, do me a fucking favor: don't block med-clinics – lock arms and block cemetaries! Let's see how fucking committed you are to this issue… I've always found it fascinating how people act on their beliefs… pro-lifers murdering doctors? HAHAHAHA! Pro-lifers murdering people! You know, it's irony on a real basic level, but I like it… ”We're pro-lifers, we'll kill your ass!” …that three-month old foetus in your stomach is not a human being. You're not a human 'til you're in my phone book.

Bill om droger:
I laid in a field of green grass for four hours going ”My God, I love… EVERYTHING!” … Now if that isn't a hazard to this country! How are we gonna keep building nuclear weapons? What's going to happen to the arms industry once we realize we are all one? It's gonna fuck up the economy! The economy that's fake anyway!

Bill svarar en kritiker i publiken:
You inbred, redneck, hillbilly fucking tourist you, welcome to ”No sympathy” night. Welcome to ”You're wrong” night. Fuck America if that's America and fuck you too… Go back to your crackerjack lifestyle and I'll meet you at evolution's double curve. I'll be sitting there a while.

Bill om patriotism:
”Aren't you proud of being an American?” I didn't really have a lot to do with it, you know… my parents fucked here, that's about all.

Bill om politik:
I'll show you politics in America: ”I think the puppet on the right shares my beliefs!” ”I think the puppet on the left is more to my liking… Hey wait a minute, there's one guy holding up both puppets!” ”Shut up! Go back to bed America, your government is in control!” … Who's ever elected president… when you win, you go into this smoky room with twelve industrialist capitalist scumfucks, this little film screen comes down and a big guy with a cigar goes ”Roll the film!” And it's a shot of the Kennedy assassination from an angle you've never seen before… the screen goes up and they just go ”Any questions?” ”Eh… just what my agenda is!” ”First we bomb Baghdad.” ”You got it!”

Bill om Waco-stormningen:
”We had to bust the compound down 'cause we heard child molestation was going on!” Yeah? Well if that's true, how come we don't see tanks knocking down catholic churches?

Bill Hicks var en komiker som hellre fick folk att tänka än att skratta, hellre gjorde folk rasande än likgiltiga. Och han lyckas fenomenalt väl; man sugs in, man skrattar, men skrattet fastnar i halsen när man inser att hans inte så lite paranoida konspirationsteorier låter oerhört rimliga. Det är en skiva som gör en osäker, som får en att ompröva det man vet. Mer än så kan ingen bli, som poeten sa.

Denis Leary snodde sedermera mycket av Bill Hicks material och blev 90-talets största komiker näst Seinfeld. Självfallet blev Bill Hicks aldrig mer än en liten kultfigur i USA. Som han själv säger i slutet av skivan, ”I'm going nowhere and I'm going nowhere quick”. När han låg på sin dödsbädd några månader senare vägrade Bill tala; han hade redan sagt så mycket utan att någon hade lyssnat. Gör honom en tjänst, om än i senaste laget, och lyssna på det här. Man behöver inte hålla med om allt, man har all rätt att bli provocerad; men det är svårt att låta bli att beundra någon som står upp och säger precis vad han tycker, som vägrar lägga sig ner och dö utan går in i evigheten skrikande, gormande och helförbannad.

”You fucking morons! You FUCKING MORONS!”