David Bridie är från Australien. Han har skrivit filmmusik sedan 1985. ”Act of free choice” är hans första album som släpps i Europa, och också det första egentligt kommersiella soloalbumet från honom. Han har tidigare figurerat i Mellbourne-banden Not Drowning och My friend the chocolate cake.

Albumet innehåller elva låtar byggda på flerbottnade, filmiska teman. Här finns inslag av modern elektronisk musik, samplingar, loopar och allehanda konstiga ljud – som morsekod inspelad på Papua Nya Guinea. Men allt är byggt på klassiska singer/songwriter-kompositioner och känns inte speciellt nyskapande. Snarare tvärtom. David Bridie själv tycker sig göra musik under rubriken ”Kraftwerk möter Belle and Sebastian”. Jag tänker mer på sentida Pink Floyd.

Men det är ett sympatiskt album det här. Texterna är intressanta och musiken behaglig. Ibland blir det väl svävande och filmiskt, men i vissa låtar är det riktigt, riktigt bra. De tre inledande låtarna väcker mitt intresse. Den fjärde fångar mig. ”Kerosene” heter den och jag är säker på att jag hört versen i den låten tidigare, men jag kan inte komma på var. Hur som helst är den riktigt bra och får mig att höja ljudet i lurarna och koncentrera mig lite mer på musiken.

Tyvärr möts jag då av en hemsk orkestrerad historia som jag helst hoppar över. Men då följer en snabbare sak, ”Float”, som givits ut som singel i England, tror jag. Intresset är tillbaka, lagom till albumets bästa låt – ”Sad” – som fångar mig. En oerhört snyggt producerad låt där Bridies medproducent Ian Caple, som tidigare producerat bland andra Tricky, Sugarcubes och Tindersticks, verkligen triumferar. En dov sak med lätt elektronisk botten och en röst som ligger ljus och lite lätt väsande i fronten. En högtidsstund i hörlurar.

Ibland är det enkelt med musik. Det här är inget enkelt album. Men det är lätt att gilla det. Det är inte nyskapande, men ack så behagligt att lyssna på. Lätt melankoli och eftertänksamhet som givits en mångfacetterad botten. Ibland blir det för mycket, men det finns minst fem skäl att kolla upp den här skivan:

1. ”The Koran, The Ghan and a yarn”
2. ”Dive”
3. ”Breath”
4. ”Kerosene”
5. ”Sad”

Fem riktigt bra låtar. Inte så illa av en ganska gammal debutant från ett land som givit oss ganska mycket hemsk musik. David Bridie är värd att kolla upp för er som gillar artister som Sneaker Pimps, Sigur Rós och Björk.

Albumet hade gärna fått vara i EP-format, dock. Less is more.