Recension
- Seventeen EP (CDEP) The April Tears
- 2001
- Telstar/Edel
I väntan på ett album
Lyssna
Externa länkar
- Arvikafestivalen
- Officiell webb
- The April Tears
- Officiell, välmatad webb för bandet
- SAMA
- Swedish Alternative Music Awards
Efter att ha släppt ett kritikerrosat album 1995, ”Strange paradise” och ett antal singlar är nu The April Tears tillbaka efter ett par ganska motiga år med skivbolagsstrul och andra problem. ”Seventeen EP” är en förvarning om vad som kommer då bandet släpper sin andra fullängdare ”Consume desire” till sommaren.
Skivan består av fyra låtar. Först ut är ”Seventeen”, en oerhört trevlig låt i ingemansland mellan synth och pop/rock – allt med en skön doft av åttiotal. Tempofylld och snygg med en refräng som fastnar ordentligt. Nästa låt är ”Hip shooter”, där bandet gästas av Freddie Wadling som sjunger duett med sångerskan Sara Gunnarsson på ett sätt som doftar Blue for two. Mörka klanger som låter mycket bra. ”Two in one” är en snabbare sak som får mig att tänka på Di Leva. Även detta ett bra tecken. Zebroc och Saska-remixen av ”Seventeen” som ligger sist kan man både ha och mista. Den tillför inte helheten något.
The April Tears elektroniska pop/rock har vunnit många hjärtan och bandet fick utmärkelsen bästa låt 2000 på SAMA för ”Model, actress, whatever”. Senare i år tackar The April Tears fansen för detta, bland annat genom en spelning på Arvikafestivalen.
Christoffer Lundquist har producerat och detta som vanligt med gott resultat. Fullängdaren får gärna komma snart. Både publiken och bandet har väntat tillräckligt länge. Det visar ”Seventeen EP”.
Publicerad: 2001-05-22 00:00 / Uppdaterad: 2001-05-22 00:00
En kommentar
tack för senast!
Jag såg the April Tears live i Linköping för några månader sedan och den konserten båda gott inför stundande skivan. Model-singeln och lika så deras gamla material har jag lyssnat flitigt på så när de kör bsidan Spider som 2:a låt börjar jag blir orolig och funderar på om de inte har nog med material.. Jag misstänker nu att det var för att få med en ny låt folk kände igen.
Hur som helst så spelade de i alla fall Seventeen och det var den enda låt som kändes lite för – glättig. Inte lika tuff som resten. Refrängen är det dock inget fel på.
Men när det nu kommer en ep med låtar precis innan skivan så misstänker jag att min rädsla för lite låtmaterial var utan grund.
#
Kommentera eller pinga (trackback).