dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Nine Inch Nails: Things Falling Apart
Things Falling Apart (CD) Nine Inch Nails
2000
Nothing/Interscope
5/10

Onödigt

Lyssna

Sök efter skivan

Trent Reznor är stor. Riktigt stor. Dessutom har han kompisar som säkerligen är näst intill lika creddiga som han. Tillsammans har de nu gått loss på några av låtarna från Nine Inch Nails senaste album ”The Fragile” samt lagt till ett par till.

Till och börja med ska jag klargöra ett par saker. Jag är mycket fascinerad av Trent och hans Nine Inch Nails, och jag har lyssnat mig sönder och samman på ”The Downward Spiral”. Ett av 1990 -talets allra bästa album. Innan hade jag inte riktigt förstått. ”Pretty Hate Machine” gick visserligen ett par varv i stereon innan dess, men den fastnade inte riktigt. Inte mer än ”Head Like a Hole” som fortfarande får mig att gnissla tänder i välbehag. ”The Fragile” räknar även jag till ett av förra årets absolut bästa album, men jag vet inte om jag ännu har hunnit ta till mig det.

När då ”Things Falling Apart” hamnar hos mig blir jag förvånad. Mest för att utgåvor som dessa brukar vara för de riktiga fansen.

Den inledande låten, ”Slipping Away” visar sig bara bara vara en ommix av ”The Fragiles” ”Into the Void”. Och en OK sådan. Jag gillar det.

”The Great Collapse”, övergår till det följande spåret ”The Wretched”, med orden ”This is what it feels like” lite porrigt frammanande av en kvinna. Låten gjordes under ”The Fragile” -inspelningen men färdigställdes inte förrän senare av herrarna Trent och Alan Moulder. I den här versionen tycker jag att det var lika gott att den inte kom med.

”The Wretched” är ommixad av signaturen Keith Hillebrandt. Inte lika frontalbrutal som originalet, Kanske mer skrämmande och styltigt synthig. Den påminner mig lite om John Carpenters filmmusik till ”Flykten från New York”.

Efter den har vi kommit fram till Trents hatlåt till Marilyn; ”Starfuckers Inc”. Visserligen en bra låt, men var det tvunget att den skulle komma med i tre versioner? Den första är dataspelsversionen av Adrian Sherwood, 140 dB. Dubbigt och dansant i 180. Lite väl rå för att platsa på ett åkaskitfortspel på Playstation, men annars låter det ditåt. Ursäkta min arrogans.

Den andra versionen av låten är gjord av Dave Ogilvie, och låter riktig åttiotalssynth med nittiotalsbeats och bra produktion. Vet inte om den är annat än charmig.

Slutligen då den tredje versionen av samma låt. Charlie Clousers version. Noisig, trasig och snårig produktion som vilar på ett tufft trumbeat. Det låter inte som samma låt. Själv kan jag tycka att den är tuff, men jag vet inte om jag någonsin kommer att orka spela den igen, än mindre för någon annan.

De resterande låtarna från ”The Fragile” är ”The Frail” och ”Where is Everybody?”. ”The Frail” har jag alltid sett som ett stämningssättande intro till ”The Wretched”, men på ”Things Falling Apart” har den blivit 1:17 längre, och genomförs här med riktiga(?) stråkar och vad som bland annat låter som en gammal bläckstråleskrivare. Den har i händerna på Benelli blivt mer melankolisk. Och det är här någonstans man har lyckats med vad jag tycker att en remixskiva ska göra. En bra låt har blivit en bra låt, men på ett helt annat vis.

”Where is Everybody?” har blivit lite mer fransk, lite lättare och rymdigare alltså. Visserligen innehåller den en hel del ljud, och oljud, men den är en av de mer lättlyssnad på skivan. Det är Danny Lohner feat. Telefon Tel Aviv som står för mixen.

Gary Numans ”Metal” från ”The Pleasure Principle”, 1979, i Nine Inch Nails tappning är rätt trogen originalets grundstruktur. Sedan är den naturligtvis uppdaterad genom ett NIN filter. Trents version är visserligen 7:06 jämfört med Numans original på 3:33. Det roligaste är nog att det låter lite som att Mirwais Ahmadzai skulle ha varit inblandad här.

”10 Miles High” från ”We're In This Together” (Halo 15 Part One) singeln och vinylversionen av ”The Fragile”, har jag inte hört tidigare. Men det är verkligen en låt som kunde ha inkluderats på cd utgåvan ”The Fragile”. En bra låt helt enkelt. Vad ska man mer säga?

Hela utgåvan doftar nörd. Sådana här utgåvor brukar göra det. Trent är ändå ett geni. Han gör aldrig fel, bara mindre rätt. Som i det här fallet.

Mikael Nordlander

Publicerad: 2000-12-13 00:00 / Uppdaterad: 2000-12-13 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #737

6 kommentarer

'Slipping Away' är en ny version av 'Into The Void' från 'The Fragile'. Det är därför den låter så bekant.

Distortioner Oregistrerad 2000-12-13 01:23
 

jag vet. den första versionen ja la upp var inte den slutgiltiga. jag ber om ursäkt.

”fist of dist”

Mikael Nordlander Oregistrerad 2000-12-13 09:46
 

Trent Reznor & CO brukar aldrig göra mig besviken men faktiskt, för första gången så blev jag det.

Innan detta har ju samtliga album och eps fått ett remix album kort efter den första releasen (förutom pretty hate machine) och samtliga har varit riktigt skruvade versioner. Det ska vara svårfångat och det ska vara sjukt, men detta är mer tråkigt, plågsamt än sjukt.

Självklart finns det ett och annat guldkorn men i stort sett är denna release skräp.

Körer och tempo är för det mesta intakta och uppbyggnaden låter som originalen (fast än nya ljud och vissa skruvar har tillkommit).

Martin Friberg Oregistrerad 2000-12-13 12:14
 

”Pretty hate machine” hade ju faktiskt amerikanska versionen av ”Head like a hole”-singeln med tio mixar från ”Pretty hate machine”. Nog för att de egentligen inte ville ge ut den, men ändå.

Kal Ström Oregistrerad 2001-05-05 11:13
 

hehe ok då, det är den versionen av head like a hole jag har..

men men.. riktigt på samma vis som fixed, further down och things falling apart är ju inte den singeln.

martin friberg Oregistrerad 2001-05-18 17:29
 

nej, jag är arg, varför tre versioner av den tristaste låten Starfuckers, aja baja

Magnusson Oregistrerad 2001-05-31 23:55
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig