Sex, synthar lite punkkänsla och en massa knas. Add N To (X) är Rob Allum, Ann Shenton och Barry 7. Deras två första skivor har fått hyllning efter hyllning i hemlandet England. Nu är den tredje här, ”Add insult to injury”. Själv har jag svårt att få grepp om dem. Det stör mig att jag inte vet om det är allvar eller inte.

Det jag främst tänker på när jag hör skivan är Walter Carlos omarbetningar av Beethoven till ”A Clockwork Orange”. Och den referensen gör inte förståelsen lättare. Mina öron och mina känslor känner sig surrealistiskt sårade och förolämpade av ”Add insult to injury”. Men det ska nog vara så. Det är som videon till ”Plug me in” som är länkad här intill. Den är så nära porr en musikvideo blir och jag funderar hela tiden på vad jag tycker om det. Tjejerna i videon mimar ekivokt fram ”Plug me in, plug me in” och slickar på varandra eller på medhavda dildos. Är det bara spekulerande eller något mer? Jag är inte säker faktiskt. Och den stora frågan är om det är bra eller dåligt. Tråkigt nog lägger jag mig på ett tvekande mitt emellan.

Musiken har sina poänger med sin lekfulla eurotrash-stilistik. Popmelodier, charmiga synthljud och en lika nonchalant som ytterst medveten inställning skänker en självklarhet till Add N To (X). Fast samtidigt fastnar inte slingorna så självklart som till exempel Stereo Total som spelar i samma genre, fast med mindre synthar.

Jag känner mig lurad när jag lyssnar, och jag trivs inte med känslan.