När jag tänker tillbaka till 1994 så är det varken fotbolls-VM eller det fina vädret först och främst, utan till en alldeles speciell liten blå skiva. En skiva som mer än sex år efter att den släppts fortfarande tillhör mina favoriter. En skiva som borde ingå i varje respektabel skivsamling.

Denna blåa skiva är den amerikanska gruppen Weezers självbetitlade debutalbum. Efter att ha hört första singeln ”Undone – the Sweater song” på radio och sett videon på 120 Minutes på MTV, visste jag att detta var något stort. Jag var bara tvungen att ha skivan.

Innan jag köpte skivan så hann gruppen också släppa sin andra singel; ”Buddy Holly” och Weezer slog igenom på riktigt allvar. Videon till singeln är väl idag att betrakta som en klassiker. Det är dock tragiskt att Weezer kommit att förknippats med musikvideon till just ”Buddy Holly”, en annars helt lysande ”Gänget och jag” pastisch. Tragiskt att de genom den kommit att bli stämplade som ett one-hit wonder band av vanligt folk. Något som givetvis är långt ifrån sant.

På skivans omslag står gruppens fyra medlemmar, killar i 25-års ålder, och stirrar lite lojt på oss. De verkar trivas med sig själva och vad de skapat. De ser… snälla ut. Omslaget var minst sagt intetsägande, precis som namnet på gruppen. Musiken är dock allt annat än intetsägande.

Det handlar om en högljudd och explosivt hård gitarrbaserad pop som hittar skruvade udda vinklar, men med melodier som är lika genialiska som de verkar retligt enkla. Det är uppbyggt kring klassiskt Pixies recept med smarta texter och refränger du lätt kan sjunga med i. Alltsammans har givits en extra tvist av Rivers Cuomos milt sagt skruvade världssyn.

Det är mycket tonårsfrustration som ryms i dessa texter. Det verkar som om Cuomo tror att hela världen är emot honom, speciellt alla elaka tjejer. Det är Highschool miljön, denna i USA mytiska plats, som är Weezers hemmaplan. ”Buddy Holly”, gruppens största hit är en historia om Highschool tjejer som alltid säger nej. ”In the garage” är en historia om garaget som gömställe för de som vill dra sig undan och spela rollspel. ”Surf Wax America”, en av skivans gladaste stunder, handlar om strandfester och öl.

En mängd influenser – musikaliskt och textmässigt – märks, men som med alla sanna genier så kan Rivers Cuomo konsten att vara influerad och ändå vara nyskapande. Influenserna kommer från så musikaliskt olika artister som The Might Be Giants, Pixies, Randy Numan, Beach Boys och givetvis Beatles.

Weezer består av Rivers Cuomo; sång och gitarr, Brian Bell; gitarr och sång, Matt Sharp; bas och sång och Patrick Wilson; trummor. 1998 lämnade Matt Sharp bandet och ersattes av Mike Walsh på bas, en man med grymt imponerande tatueringar och, sägs det, ostfobi. Det är dock oklart om herr Walsh kommer att medverka på bandets kommande tredje skiva.

Detta är en helt lysande skiva, som tyvärr alltför ofta glöms bort i mängden av de skivor som släpptes under 1994. Enligt min åsikt den allra bästa skivan från 1994. Betyget är lika självklart som en tysk på älgsafari i Sverige; 10 av 10