Har du sett filmer som ”Underground”, ”Svart katt – vit katt” eller ”Zigenarnas tid” har du en föraning om vad du har att vänta dig. Musik som kastar sig tvärt mellan ytterligheterna. En kakafoni av toner och rytmer. En respektlös blandning av väst och öst – konventionell rock och folkmusik. Rak fyrtakt med punkattityd slängs ner i en mixer tillsammans med rytmerna från slavisk folkmusik. Det hela kryddas med texter på serbiska/bosniska, engelska, tyska och romani. Trots den saliga blandningen, eller kanske tack vare dem, får musiken ändå en egen unik prägel. En välkryddad mustig gryta med en salig soppa av ingredienser.

No Smoking Orchestra, eller Zabranjeno pusenje som de egentligen heter, bildades i Sarjevo 1980 av sångaren Dr. Nelle Karajlic. 1984 släpptes debuten ”Das ist Walter” som sålde 100.000 exemplar i Jugoslavien. 1986 kom Emir Kusturica med på gitarr och bas. Låtarna på ”Unza Unza Time” präglas av en musikalisk återvinning. Dels genom att flera av dem är baserade på traditionella folkvisor, och dels genom att flera av dem varit med i Kusturicas filmer. Ett exempel är ”Drang Nach Osten” som innehåller partier från ”Sheva” som är med i ”Underground”. Återvinningen finns även på själva skivan. ”Was Romeo really a Jerk” kommer igen sist på skivan som ”Furja Djildje” och den engelska texten är utbytt. Den som sett en ”Svart katt, vit katt” känner igen ljudet från mungigan som är ett av filmens ledmotiv. Även låten ”Pitbull Terrier” är med i en frustande rockversion på engelska, som går från skumpig etno till att i refrängen förvandlas till rå rock. Ett lysande exempel på hur lätt No Smoking Orchestra blandar och ger från höger och vänster. Partiet 3:42 in i låten där tempot trissas upp är oemotståndligt. En av plattans absoluta höjdpunkter.

Dess stora nackdel är att den är för lång – låtmaterialet räcker inte till för dryga timmen. Det rivstartar med ”Unza Unza Time”, ”Djindji Rindji Bubamara” och ”Lubenica”. Just ”Lubenica” är förmodligen plattans bredaste låt på alla sätt och vis. Den blandar lekfullt slaviska tongångar med jazz och etno, av alla de möjliga slag, för att i refrängen förvandlas till Springsteen-rock med vad som låter som ett patenterat Clarence Clemmons-solo. Stor musikalisk underhållning som garanterat sätter fart på benen.

Skivans titel ”Unza Unza Time” låter förrädiskt likt tyska när man uttalar det, och vissa låtar sjungs på tyska vilket lätt kan tolkas på det ena eller andra sättet. Det samma gäller flertalet andra texter men jag väljer att utelämna de politiska tolkningar man kan göra, och väljer att koncentrera mig på musiken. Eller förresten – en sak står klar vad gäller det textmässiga redan i titelspåret. No Smoking Orchestra tycker att musiken har blivit tråkig: ”on the planet there was no more fun – all music turned into a fashion show” (ur ”Unza Unza Time”). Även om det som sagt var inte riktigt håller hela vägen tycker jag att du ska ha modet att köpa en annorlunda platta. För svänger gör det och det låter inte som om det som massproduceras i Cheiron-studion – det är ett som är säkert.