Recension
- Shapeshifter (CD) Marcy Playground
- 1999
- Capitol Records
Pop på gammal indiankultur
Lyssna
Externa länkar
- Bandets egen hemsida
- Skaplig egen hemsida, men med en del bra länkar till inoficiella hemsidor.
- Crazybilder på bandet
- Något fans som lagt upp spexiga bilder på bandet. Skojigt.
Är det någon som minns Marcy Playground? Näe, trodde väl inte det. Om man nämner ”Sex and Candy” så börjar några av mina musikintresserade vänner höja på ögonbrynen. De flesta slår emellertid ifrån sig med det fina begreppet one-hit-wonder. Möjligtvis är detta fallet, men det finns ett bra band också bakom denna den enda hiten. Marcy Playground förtjänar ett lite bättre öde än att enbart förknippas med att man finns på någon sketen årslista. Detta är intelligent musik med underfundiga låtar.
Nya skivan ”Shapeshifter” ger mig lite kusliga vibbar. Utgångspunkten för skivans titel är någon medicinman från en cherokee-stam, eller något annat skumt new-age som jag inte förstår. ”Shapeshifter” är nämligen en ande som kommer för att lära oss människor om livet. Anden kan vara både god och ond beroende på man hanterar den. När jag sedan inser att jag inte riktigt kommer till insikt om sångarens John Wozniacks texter, mer än på ytan, så blir det lite mörkt och dunkelt. Vad går det ut på? Jag vet inte riktigt, men bra är det. Det finns alltså anledning att behandla Marcy Playground på ett bra sätt, vad händer annars?
Marcy Playground är i botten en trio med grunden i amerikansk östkustrock. Det är oftast ganska lågmält med vissa pompösa inslag, välspelat (inget onödigt Nirvana-slammer här inte) och riktigt välproducerat (John Wozniak själv). Jag får omedelbart en känsla av Fountains of Wayne, ett av mina favoritband. Det är emellertid så att Marcy Playground är i klassen under (tror jag i varje fall, tiden får väl utvisa).
Skillnaden mot andra av dessa lite mer mjukspelande melodiösa band med centrering kring New York, måste vara att Marcy Playgrounds låtar är så innbördes musikaliskt olika. Från Weezer-röjiga ”It's Saturday”, till gråtmilda akustiska ”Americana”, till den orientaliska ”Secret Squirrel”. Det sammanbindande är väl bara den ångest John Wozniak ger uttryck för i musik och ord. Bara bandnamnets bakgrund ger kalla kårar. John Wozniak var under sin studietid vid Marcy, en skola i Minneapolis, mobbad. Han vågade aldrig gå ut på Marcys skolgård, i rädsla för att få stryk eller glåpord. Han stannade alltid kvar i klassrummet till skolgården hade tömts på människor.
Det är alltid svårt att förklara denna ibland lite slätsstruka, men spetsfundiga musik med spetsfundigheter. Men är man taktisk kan man gå in på H&M, för där är Shapeshifter just nu Rocky-musik. Otroligt men sant.
Publicerad: 2000-03-16 00:00 / Uppdaterad: 2000-03-16 00:00
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).