1987 bildade Henry Rollins Rollins Band (till en början kallade han bandet Henry Rollins Band). Detta efter det att legendariska Black Flag, bandet han tidigare sjöng i, gått i graven.

Efter senaste albumet ”Come In and Burn” (1997) var det tänkt att även Rollins Band skulle läggas ned. Men Henry, eller Hank om man så vill, bestämde sig istället för att fortsätta.
Men istället för att ringa kollegorna i Rollins Band började han mejsla ut det nya materialet tillsammans med amerikanska Mother Superior. Lämpligt då det enligt vissa källor var under producerandet av deras senaste skiva ”Deep” som han blev sugen på att spela igen. Namnet Rollins Band används dock fortfarande.

Detta finurliga tilltag har inte föranlett någon revolution – det tunga soundet som vi känner igen från tidigare Rollinsplattor återfinns i många låtar – men ”Get Some Go Again” visar att Hank fortfarande kan rocka. Plattan känns definitivt mer inspirerad och driven än till exempel föregångaren. Visst, det rör sig fortfarande till största del om 70-tals doftande hård rock, men kompet är luftigare och mer organiskt än tidigare och tempot är mer varierat.

Tokhitten ”Get Some Go Again”, rekordkorta ”I Go Day Glo”, Thin Lizzy covern ”Are You Ready?” med självaste Scott Gorham från Thin Lizzy på gästgitarr, och Motorheaddoftande ”You Let Yourself Down” är alla under tre minuter långa och är alla bevis på att enkel, rak rock fortfarande kan vara intressant och glädjande. Det toklånga jammet som broder Wayne Kramer från MC5 gästar på, ”L.A. Money Train”, är kanske ingen låt som man direkt går i taket av, men Hank och Wayne tyckte att det var så roligt att de gjorde ”Hotter and Hotter” tillsammans medan de ändå var igång. Hur tufft är inte det?

”Get Some Go Again” har en förmåga att få mig att dra på smilbanden rejält. Det är det inte alla skivor som gör. Delvis kan det kanske skyllas på mitt goda öga till Henry som person, men det är inte hela sanningen. Jag tror att det kan vara så att de bra låtarna helt enkelt väger upp de som inte riktigt håller måttet, samtidigt som ojämnheten här är en del av charmen.