Väsen bildades 1989 av Olov Johansson (nyckelharpa) och Roger Tallroth (gitarr, bouzoki) när de träffades vid en folkmusikfestival i Norge. Snart anslöt sig även Mikael Marin (fiol) och de spelade länge som en trio. Efter ett tag började man allt oftare ta hjälp av slagverkaren André Ferrari som numera är fast medlem. De spelar folkmusik som har rötterna djupt förankrade i den svenska folkmusiktraditionen. Ändå är de öppna för influenser från världens olika hörn och integrerar diverse exotiska harmonier på ett elegant och effektivt sätt. För att göra en modern liknelse kan man säga att tekniken är inte helt olik den moderna dansmusikens samplingar och bruk av sequensers. Man använder sig av influenser från höger och vänster, eller snarare öst och väst, och väver in dem i den svenska folkmusikstraditionen. Dessutom spelar de instrument utöver de ”rent svenska” traditionella folkmusikinstrumenten. Säkerligen rynkar många kollegor i branschen på näsan när man blandar in bouzoki, slagverk och tolvsträngad gitarr. Resultatet blir i alla fall både vackert och spännande.

Som alltid med instrumentalmusik får lyssnaren skapa sin egen mening och tolkning av låtarna och dess namn. Ibland kan man bilda sig ett sammanhang mellan titel och musik medan det andra gånger är svårare. Allt som oftast känns det som om man hamnat mitt ute i den svenska naturen utan att ens ha lämnat lägenheten. Den drömska ”Svampmannen” för mig, med sin lekande gitarr, med in i gryningen i en trolsk, mörk granskog med massor av tjock mossa, medan ”Ekorrn” med sina stötiga rytmer hoppar fram från gren till gren i ett högt tempo. Däremot blir jag mest förbryllad över var ”M. Nykänen” kommer in i bilden. Men det kanske du kan lista ut?!