Consolidated är från USA. Och så är dom arga. På orättvisor mot människor mest; på fascister, krig och män som våldtar kvinnor. De är socialister, förespråkar vegetarianism och engagerar sig i medmänskliga frågor överhuvudtaget. De kallar sig inte för ett band, utan ett ”performing project” och använder delar av sina konserter till att diskutera med publiken. Jag hörde en inspelning från ett sådant ”seminarium” 1992. En ur publiken hävdade krasst att de flesta inte bryr sig om deras texter och de svåra ämnen de behandlar, utan bara kommer dit för musikens skull. Sångaren Adam Sherburne svarade: ”You're right, most people do not care about our lyrics, they only care about the music. That's why we play music, that's why we're not politicians”. Och sen drog de igång en ny tung låt. Ok, då behöver jag alltså inte ha dåligt samvete för att jag inte tar till mig budskapet i första hand. Men det finns ju kvar där ifall jag vill tänka på det.

Consolidateds förra skiva ”Dropped” handlade, enligt dem själva, i hög grad om mäns våldsamhet och destruktivitet ur ett pessimistiskt perspektiv. ”Tikkun” (som betyder läkande på hebreiska) behandlar mer hoppfullt och konstruktivt relationerna mellan kvinnor och män. Gruppen är engagerad i en manlig organisation mot våldtäkt och jobbar aktivt mot porr och prostitution. Den sista låten på skivan heter ”Sex Work” och innehåller modemtjut, porrfilmsstön och texten lyder ”work makes you free”. Där är det hatiska budskapet ganska tydligt, till och med jag som inte lyssnar efter meningen fattar på en gång.

Textmässigt hör de alltså ihop med andra tydligt politiska grupper som t ex Rage Against The Machine, men musikaliskt drar de mer åt Faith no more, Lenny Kravitz och Red Hot Chili Peppers. Mycket gitarrer med skarpslipade plektrum, tunga rytmer och ett ganska klassiskt amerikanskt sound. Det lutar åt rock och funk lika mycket som åt soul och blues. En av de jämförelserna som skivbolaget gör är med Jimi Hendrix. Ok, fullt så bra är det inte, men liknelsen är inte helt tagen ur luften. Och en av låtarna, ”Ventana”, låter otroligt mycket som Seal i refrängen. Nog om vad de låter som. De har faktiskt egen musikalisk substans och låter som sig själva. Och det är trevlig och avslappnad musik, inte alls argsint. Sherburne har dessutom en väldigt cool och tilltalande röst, som mer för tankarna till en jazzcrooner än en arg punkare. Consolidated har även en historia i industrimusiken, så det finns en del knas här och där.

Jag tycker om Consolidated. I alla de beskrivningar jag läst av deras musik finns ungefär 20 musikstilar angivna. Och som sagt gör de något eget av allt detta, medan de håller det enkelt och grundläggande.