Det känns lite märkligt att stifta bekantskap med en artist i och med dennes elfte album. Jo, Too $hort tillhör den lilla skaran legendariska hiphop-artister som hunnit släppa tvåsiffrigt. Jag kan inte säga hur det här låter i förhållande till tidigare material eftersom jag inte hört det. Jag vet med andra ord inte om det här är bättre eller sämre.

Hur låter det då? Tja, lite västkustfunkigt. Fast definitivt inte g-funkigt. Avskalat och sparsmakat känns som träffande ord. Jag antar att Too $hort lutar sig mot sitt eget arv och vill att fansen ska känna igen sig. Jag tycker mest att det låter lite torrt, gammalt och torftigt. Inte särskilt spännande.

Textmässigt är det allt annat än sparsmakat. $horty tar emellanåt i så att han nästan spricker när han skall beskriva vilken fantastisk älskare han är, hur mycket pengar han har och hur länge han varit med. Lite tjatigt faktiskt.

Jag ska villigt erkänna att sen jag lyssnade på den här skivan de första gångerna för någon månad sedan har jag inte funnit någon anledning att stoppa skivan i spelaren igen. Inte för att det är särdeles dåligt. Men, det här känns inte särskilt spännande heller. Ungefär lika kul som Snoop Doggs senaste.