Kommentarer till YES "90125" http://dagensskiva.com/1999/02/12/yes-90125/ sedan 1999-05-13 Thu, 09 May 2019 15:57:50 +0000 hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.6 Av: Meifleif http://dagensskiva.com/1999/02/12/yes-90125/comment-page-1/#comment-54138 Meifleif Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000 http://dsc.gillar.se/1999/02/12/16-ar-gammal-hit/#comment-54138 Antar att denna skivan ar vard ett mycket hogre betyg.

]]> Av: Magnus Florin http://dagensskiva.com/1999/02/12/yes-90125/comment-page-1/#comment-54139 Magnus Florin Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000 http://dsc.gillar.se/1999/02/12/16-ar-gammal-hit/#comment-54139 En skiva är väl inte spännande i längden beroendes på produktion eller? Yes, Kansas, Genesis och Pink Floyd som nämns hör ju till de ”mest spännande” grupperna som någonsin funnits….. om man dömmer musiken. Kanske inte allmän åsikt, men ändå en viss logik i? … Jaja. Inte YES bästa platta i alla fall som du misstänker att fansen tycker.

]]> Av: http://dagensskiva.com/1999/02/12/yes-90125/comment-page-1/#comment-54140 Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000 http://dsc.gillar.se/1999/02/12/16-ar-gammal-hit/#comment-54140 Jag som älskar Yes, Kansas, Genesis och Pink Floyd måste ändå säga att jag gillar denna platta. Även Talk som är i samma stil som 90125 är en bra skiva. Men som Yes-fan lyssnar man självklart hellre på Close to the edge än 90125, helt enkelt för att den är bättre. Men 90125 är en teknisk perfektion som kanske saknas i de gamla Yes-plattorna, hur svår notation de gamla än har. Close to the edge är välspelad, men den har mer "hjärta", mer flower power, mer psykedelisk, mer Pink Floyd om du tillåter. Om man gillar de tidiga Yes-plattorna kan det vara värt att titta på The Ladder.

]]> Av: Karmosin http://dagensskiva.com/1999/02/12/yes-90125/comment-page-1/#comment-54141 Karmosin Mon, 30 Nov -0001 00:00:00 +0000 http://dsc.gillar.se/1999/02/12/16-ar-gammal-hit/#comment-54141 Känns lite synd att av alla skivor som Yes har gjort så väljer Ni att recensera denna. En skiva som man tröttnar lite för snabbt på för att den ska vara värd att plocka upp.

Detta förstärker också bilden av Yes som ett 80-tals glammigt och töntigt band vilket är de reaktioner som man brukar motta av icke insatta när man berättar att man lyssnar på Yes.

"Höhö, vad fula de är i den där videon" Det gör lite ont i min själ varje gång bilden av Yes vinklas till att endast vara denna platta.

Nu går jag och sätter på Tales from the topografic oceans, jag ser hellre att de blir stämplade för att göra överambitiös musik än lättsmälld, överproducerad glättpop.

]]>